Gustavsborg PRE

Senaste inläggen

Av Ann-Britt - Onsdag 20 april 20:15

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger.

I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några steg. Fullständigt lugnt och avslappnat.

Är vi nöjda? Yes!

Divina har varit inne 4-5 gånger och vi är nästan på samma nivå med henne. Hon verkade tycka det var jättemysigt när Ingrid stod i stigbygeln och tyngde.

Futura har gått otroligt framåt.

Alltså vi borde ju göra det här på heltid :-)

Estela ska jobba på fredag. Då är hon uthyrd på ST-kurs med Anouk från Holland. Spännande!

Våren kommer sakta men säkert och idag var det helt underbart. Det svänger verkligen från dag till dag

ANNONS
Av Ann-Britt - 8 oktober 2015 21:53

Jag har nu en blogg på den här adressen:


https://gustavsborgcom.wordpress.com/


 

ANNONS
Av Ann-Britt - 24 september 2015 10:29

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i montern på bokmässan och det känns förstås både spännande och roligt.


 


Detta är en av alla fina bilder som finns med i boken, tagen av Denise Landerberg. Rätten heter Chili beef och är "uppfunnen" av min dotter Alexandra.


Alexandra ska snart träffa ett par föräldragrupper och prata om mat och matlagning med barn. Fantastiskt roligt. Vårt mål med boken var just att inspirera föräldrar att laga mat tillsammans med barnen och att förmedla att det inte behöver vara så himla krångligt eller märkvärdigt. Barn är människor :-) och de gillar både kryddor och grönsaker om de bara får prova.


En annan trevlig nyhet jag hörde på radion är att bokhandeln börjar vinna mark igen. Den fysiska bokhandeln har ökat sin försäljning mer än Internetbokhandeln. Yes! Det finns väl heller inget som går upp emot att gå in i en bokhandel och gå och bläddra i böcker, känna doften av nytryckta böcker och försvinna bort ett slag i andra världar eller spännande recept.


 


Där försvann bloggen in i en burk med inlagd gurka. Så himla enkelt att göra och du slipper alla märklig E-ämnen.


 




#kokbok #recept #mat #barn #barnmat #matlagning

Av Ann-Britt - 21 september 2015 09:33

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en del jobb.


 


Jag tycker att hösten är en vilsam årstid. Det är nästan så jag känner för att plocka in hästarna bara för att kunna gå ut i stallet på kvällarna och njuta av deras närvaro. Men nä, jag behärskar mig någon månad till. Tids nog ska vi mocka, dra halm, tömma hinkar och packa femtioelva höpåsar.

   


Vi har haft våra små barnbarn på besök i helgen. Helt underbart att få förtroendet att rå om dem. Tyra är nu exakt 5 månader och Atle lite drygt 2 år. Atle är en ganska van gäst, men för lillasyster var det helt nytt att sova över. Sova och sova, inte blev det så mycket sova för mormor och jag blev helt på det klara med varför vi inte är fertila över en viss ålder :-) Det var ganska OK att ha sömnlösa nätter som småbarnsförälder för snart trettio år sedan. Nu vart det lite segare, men jag gör det så gärna ändå. Mot slutet tog jag upp lillan i min säng och det är helt ljuvligt att ligga och kika på henne när hon log i sömnen och snusade så gott.


Katterna kör tvärtomtaktiken mot när vi har hundkurs. Vid hundkurser stannar de inne hela helgen och vid barnbarnsbesök stannar de ute. Tuss var lyrisk igår kväll när hon kröp upp till mig och låg nära, nära. Tramskatter, de där små barnen är verkligen mycket snälla mot djur.


 


Jag tog min första groupie.


 

Av Ann-Britt - 18 september 2015 14:30

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår reaktion om vi inte är beredda att ändra vårt mönster kan bli panik eller ilska.


När man ser på strukturer oss människor emellan är det inte helt ovanligt att en person som har svårt att erkänna sin egen sårbarhet använder andras sårbarhet emot dem genom att förlöjliga dem eller prata bakom deras rygg. 


Det kräver förtroende mellan medlemmarna i en grupp att kunna erkänna sin sårbarhet och veta att den inte används på fel sätt.


Alltså tvärtemot vad man gör i många grupper idag i vårt konkurrenssamhälle. Trist, för jag tror att folk som vågar visa sina mjuka/sårbara sidor och vågar lita på andras goda avsikter är människor som vågar experimentera och slänga sig ut på nya vatten. Men då måste man kunna lita på sina medarbetare/vänner.


Jag klipper in Camilles berättelse från vår kurs i HHT. Här handlar det om sårbarht hos både människa och häst.

Channeling With Horses

 The more we work with horses, the more we understand a fundamental point. Horses understand flow. Maybe this has a connection with the fact that they are prey animals and flight is their security. It must also be a reflection of their higher energy and their engagement with life. For horses, movement is one of their greatest resources. They express themselves fully when they are uninhibited and free. Their physical body is adapted for it and their mind is balanced when they can go. This is why training must be about channeling and not stifling that movement.

 Bailarino is a majestic young stallion we met in Sweden. His story is a perfect illustration of this concept of channeling. He has recently become old (hormonal) enough to begin fighting in earnest with his fellow stallion Aciano. His breeder Ann-Britt had to separate them, and so he was in quite a frustrated state of mind, which spilled out into his connection with his human handlers. Kenneth had been advised even before this situation arose to control him by keeping him out of his personal space, and the only way to do that was to create some tension between them with the lunge whip.


 The first thing we were working on was to allow that a horse IS welcome in our personal space, and we are happy with that because we trust them. At a deep level we have to accept that we are safe in the presence of another being, whether it is a cat or a stallion. Our trust must come first, otherwise there is no solid platform to build our relationship upon. It is important to be honest with ourselves, and become aware of any fear we have - which is perfectly natural - but which also limits our connection. Acknowledgment is the way towards release.


 When Kenneth allowed Bailarino into his space, he took it as an invitation to play (fight). That playing had been recently evolving into serious fighting with the other stallion, and although he understood that it wasn't appropriate to fight (full-on) with a person, he didn't just know what to do with his energy, and his frustration spilled over sometimes. Not only that, when he was given the opportunity to relax and feel at ease with a person, he also began to feel playful again, because this was the only channel he knew for his energy. Our job was to open a new channel and close off the inappropriate one.


 Closing off the 'play' channel was about either ignoring the behaviour associated with it, or transforming it into a different format. That meant when Bailarino wanted to bite and throw himself around, instead of punishing him for that, or driving him away, it was important to make a (comfort-inducing) physical connection and join that up with a request for him to yield. It's a bit like being a big, calm sponge which is absorbing his tension, his agitation and his inappropriate behaviour and altering it's turbulent energy into streamlined energy. This was achieved with him by touching in a massaging/embracing way and when he crossed a boundary to make contact with that part of him and 'shepherd' him back to the boundary. It is important to feel the difference between creating separation and creating a friendly connection. Driving him away would create a separation, whereas influencing him to alter the direction of his energy would create a new channel.


 The channel we wanted to open for Bailarino was showing him how to use his body to move straight, and then engage his postural ring and eventually come into self carriage. We were just at the very beginning of forming the channel at all, and for him it was a big deal to consider yielding in this way! He was trying to work out if it was a challenge, and it made him feel vulnerable at first. That is why it was so important for Kenneth to be the first one to become vulnerable, otherwise Bailarino would never have been able to match that energy, and expose himself.

 Bit by bit he would gain confidence in the fact that he could use all of his energy, and no-one wanted to block him, or reduce him in any way or keep him at a distance. Tension was neither used as a tool or accepted in ourselves, and he was discovering that being in the same energetic space with a human was a secure and fulfilling experience, because his needs were being understood. It is also a fulfilling experience for us because we can become a facilitator, a catalyst through which all that powerful and marvelous movement can fl.


 

Av Ann-Britt - 17 september 2015 10:31

Jag läste en intressant debattartikel i HD idag. Länk här:

http://www.hd.se/min-mening/2015/09/17/sluta-folja-andras-digitala-latsasliv-och-folj-dig-sjalv-och-dina-egna-ideer/


De flesta av oss, både äldre och unga, spenderar nog för mycket tid på fb och andra sociala medier. Här sitter jag och bloggar t ex :-)


Det fanns också en artikel om en lärare i Hallsberg som pratat om olika kroppstyper på en lektion. Han delade in eleverna i "tjocka" och "smala" och skrev sedan in namnen på de elever i klassen som passade i de olika typerna. Hur tänkte han där? Han blev av med sin tjänst och de två som hamnat i "tjocka" kategorin får 10 000 kronor vardera. Frågan är om pengarna hjälper? Jag tillhörde själv den tjocka kategorin som barn och jag kan precis höra jublet i skolsalen om mitt namn hade skrivits in där. Nä, de 10 000 kronorna hade inte hjälpt mig. Helt ofattbart att en lärare kan göra så 2015.


Det finns mycket gott på nätet och ibland är det roligt att drömma sig bort i andras låtsasliv. Men det får inte ta över och man måste ju vara medveten om att allt som skrivs inte är sant.


Blondinbella var en sådan "låtsastjej" som jag förkastade till en början. Först på senare tid har jag förstått vilken otroligt smart tjej hon är och jag hyser stor beundran. Jag vet inte om hon skulle hamnat i "tjocka" kategorin och blev mobbad på grund av detta, men hon har fått revansch. Faktiskt hör man ofta att kända personer exempelvis författare, skådespelare och företagare varit mobbade och haft som drivkraft att just få revansch. Det låter kanske enkelt men jag tror ändå att man har ett val. Bli ett offer eller ta revansch. En provocerande tanke kanske?


Nu till något vackert och positivt. Bilder av min älskade Gucci, som jag skrev om igår.


     

Av Ann-Britt - 16 september 2015 19:48

Nog är det märkligt vilken sorg man faktiskt kan känna efter ett djur. Gucci var vår älskade katt och det är nu mer än två år sedan hon dog.

Hon kom som 5-årig omplaceringskatt och hon var inte lätt att övertyga att vi faktiskt var reko typer.

Åtskilliga veckor gick innan vi blev hyfsade kompisar. Men med tiden uppstod en mycket stark och ömsesidig kärlek.

Hon fick cancer och det fanns ingen återvändo. Vi fick låta henne somna in. Jag höll mig lugn och värdig för hennes skull när vi var hos veterinären, men när vi kom ut i bilen brast allt. Det var inte bara en själslig utan också en kroppslig smärta.

Vissa djur sätter sig så in i norden fast i hjärtat.

Gucci var ingen knäkatt och ingen man bar runt på heller. Hon var min jobbarkompis, som alltid låg vid datorn eller bredvid mig.

Någon enstaka gång bar jag henne och det är denna känsla jag har kvar i mina händer när jag tänker på henne. Jag kommer precis ihåg hur hennes päls kändes och hennes doft. Det känns som jag verkligen bär henne.

Min finaste Gucci.

Jag har ingen bild på henne i telefonen, så det får komma imorgon.

Du har säkert liknande minnen om du haft något djur som gått bort.

Av Ann-Britt - 15 september 2015 10:26


Institute of HeartMath har vid mätning av hjärtats elektromagnetiska fält upptäckt att fältet sträcker sig några meter ut från kroppen. De menar att det är orsaken till att vi kan känna av hur en annan människa mår även om vi inte rör vid dem. Barn och djur är väldigt duktiga på detta.



När vi inte mår bra är frekvensen rörig och osammanhängande och vid motsatsen är den klar och harmonisk.



Spädbarn, som sover gott, kan vakna av att det far omkring oroliga känslor i rummet. Detta alltså utan att folk är högljudda.



Hästar är makalösa på att plocka upp våra sanna känslor. Hela deras överlevnad i flocken går ut på att känna av de andra flockmedlemmarnas känslor och kroppsspråk. Minsta lilla förändring i andning eller muskler som drar ihop sig uppmärksammas. Sådant som vi människor över huvud taget inte ser.


Ofta hör vi ”vad hände” när hästen plötsligt far iväg. Vi är helt enkelt alldeles för långsamma och har missat massor med signaler. Eller bara DEN signalen som signalerade livsfara.



Candance Pert har forskat på molekylerna som bär emotionell intelligens, neuropeptider, och menar att de inte enbart genereras i hjärnan utan till väldigt stor del i hjärta och mage/tarm. Magkänsla… Hästar har en väldig massa meter tarmar och det är kanske därför de är så otroliga på att plocka upp våra intentioner.



Det är ingen mening att sätta på sig en glad mask inför en häst om man är sorgsen eller en modig mask om man är rädd. Hästen blir mycket frustrerad. I deras värld är det här och nu och ärlighet som gör att de överlever. De läser oss direkt. Om du däremot erkänner dina egna känslor får du ett direkt svar från hästen, som sänker huvudet och den börjar kanske gäspa eller slicka sig runt munnen. Det går på en bråkdels sekund.



Att komma till stallet stressad, arg eller ledsen är ingen bra idé om du inte kan erkänna vad du egentligen känner. Det är helt OK att prata med sin häst om vad du känner. Vi är ju verbala individer. Hästen förstår dina känslor, men kanske inte dina ord, och det är gott nock.



Det där att hästar skulle känna av att du är rädd och därför vill anfalla stämmer knappast. Hästen blir säkert väldigt frustrerad av att du försöker spela tuff och kaxig när du är rädd och den vill med all säkerhet inte ledas av en sådan person. Det skulle betyda livsfara ute i naturen om en så osann person/häst tog ledarskapet.



Vi lånade ut en av våra lugnaste och snällaste hästar, ett sto, en gång för länge sedan på en kurs och efter bara några minuter stod hon på bakbenen och ville iväg. Personens agerande, som såg tämligen normalt ut om än osäkert, utstrålade tydligen livsfara för hästen. Hästen kände instinktivt av de mixade känslorna hos personen och hon ville bort.



Våra hingstar är våra bästa lärare. Minsta lilla förändring i andning eller hjärtrytm snappas upp direkt och svaret är ögonblickligt. Exakt samma speglas hos hingsten. Förbaskat jobbigt! Det duger liksom aldrig att säga ”ja men jag gjorde ju inget”.



The Law of Attraction har varit på tapeten ganska länge och det är lite spännande det där att man drar till sig samma energier som man själv utstrålar. Ju äldre jag blir ju noggrannare blir jag med att inte spilla energi på människor som dränerar. Kanske gör det att vi får hit väldigt dedikerade och positiva människor på våra kurser. Jag har inte tänkt så mycket på det förrän när vi hade Camille och Gabrielle här. De var så imponerade över energinivån på kursen och alla trevliga, öppna och givmilda personer de mötte. När de åkte sa de ”att det är du och Kenneth som drar till er dessa personer”. Det var ju ett gott omdöme. Ibland har det ringt negativa personer, men de har aldrig dykt upp på kurserna. Jag brukade skoja om att det är jag som skrämmer bort dem redan i telefonen. Ha, ha jag kanske haft helt rätt åtminstone om vi går efter Law of Attraction.


Avslutar med några höstbilder på mina grabbar och vårt fina träd.

       

#elektromagnetiskafält #Gustavsborg #PRE #AR #ridning #hästar #hjärta     


  

Presentation

Fråga mig

21 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Gustavsborg PRE med Blogkeen
Följ Gustavsborg PRE med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se