Jag kräver egentligen samma saker av föl som av stora hästar. De får inte bitas eller sparkas och de ska gå undan när jag ber om det. Vi börjar med grimma när de är ca en vecka och leder dem till och från hagen. I fjol slarvade vi lite med det, med stofölen. De var så himla roliga att titta på när vi gick till och från hagen. De for runt och lekte och gick på expeditioner. När turerna blev lite väl stora fick de grimma på.

Man måste ju få njuta lite av de små liven. Det är så kort stund de är små.

De har vuxit något helt enormt. Alla tre växer mellan 3-4 cm i månaden. Nobleza ser ut som ett stridsflygplan och är mycket högre bak. Azora har fram tills nu vuxit jämnt, men idag var hon helt plötsligt 4 cm högre bak över rumpan.

Corredor är 143 hög och han är 10 månader gammal. Azora är 140 fram och 144 bak. Nobleza är lite mindre. Hon var som en liten mygga när hon föddes. Men hon kommer starkt...

Aguila var vårt första PRE-sto. När vi köpte henne fanns det endast runt 100 PRE i Sverige. Hon var det första bruna stoet. Hon var dräktig med Figaro och han föddes i november i arktisk kyla. Vi bodde då i Stockholm och vi hade en KALL vinter. Det var runt 20 grader kallt en lång period. Inte kul att ha ett litet föl. Hela dagarna gick åt att ta ut och ta in honom. Han kunde vara ute en kvart i taget. Puh! Vi hade inte eget stall då, så det var ett heltidsarbete att köra fram och tillbaka till stallet.

Varför blev det då PRE?

Vi hade ett halvblod, valack, och han var mycket speciell. (Mer om honom kommer en annan gång). Vi ville skaffa en häst till och ville ha något som var så olikt en halvblodsvalack som möjligt.

Christina Drangel var min "ridfröken" och hon hade skaffat Aureolo, en fantastiskt rar PRE-hingst och vår hovslagare, Ubbe, hade två hingstar. Vi tyckte att rasen verkade sympatisk och så blev det...

Vi fick en video från Barbro i Spanien och när jag tittat på Aguila sådär femhundranittiofemtusen gånger så tyckte jag att hon verkade vara ett bra val. Då visste vi inget om blodslinjer och inte så mycket om någonting när det gällde PRE och köpte lite på vinst och förlust.

Med tiden har det visat sig vara en av det bästa saker vi gjort i livet. Hennes stamtavla är superb och t.o.m spanjorerna lyfter på ögonbrynen när vi säger hennes anfäder.

Hon var en riktigt "tossa-maja" i början och var mer i luften än på marken. Det var livade kurser när hon och jag var med. Men nu är hon ett under av lugn och hon är det självklara ledarstoet. Om de andra stojar och stimmar när vi tar in ber jag bara Aguila om hjälp. Då lägger hon ett öra bakåt och tittar lite på dem som är olydiga och då står alla i givakt. Hon är en klippa att luta sig mot och hon är inte till salu för allt guld i världen.

Hon är inte mycket för pyssel och borstning och sådant, som hon tycker, tjafs. "Gör vad du ska. Ska vi jobba så gör vi det. Borsta behövs inte". Bada är däremot mycket uppskattat. Jag har fått vara med på hennes fölningar och har gärna fått hjälpa till. Hon får bauta-stora föl och kan behöva en hjälpande hand.

Hon har gett oss fyra fina avkommor, Figaro, Alissa, Viento och nu Azora. Alla utom Viento finns fortfarande i vårt stall.

Kanske att Alissa kommer att vara första unghästen som vi har till försäljning. Alissa är mycket lik sin mor. Hon är nu 4 år och blir bara bättre och bättre med åren. Som liten var hon envis som en åsna och helt orubblig om hon fick för sig något. Alltid jättesnäll, men envis som synden. Det har bättrat sig betydligt får jag säga och snäll är hon fortfarande. Hon var på utställning som 2-åring och skötte sig exemplariskt. Hon gillar att visa upp sig. Hon blir en fin ridhäst.

Figaro har ett hjärta av guld. Som hingst var han jättesnäll när det bara var människor i närheten. Man kunde släppa in ett litet barn i hans box med en borste i handen. När hormonerna slog på var han däremot lite väl strong. Han kastrerades som 5-åring. Lever nu livet som nöjd valack.

Azora är vår nästa kronprinsessa. Mycket lik Alissa i utseende. Hon var väldigt skygg som litet föl och envis också hon. Ibland tog det 20 minuter att få tag i henne trots att Aguila stod vid grinden och bara väntade och tyckte ungen var jättejobbig. Tålamod krävdes. Nu, däremot, är hon jätteduktig. Står så fint och får på sig grimman och är nog den mest lyhörda av de föl vi haft. Trots att det är mycket gas i henne så lyssnar hon på minsta kommando.

Viento såldes till Gotland och vi har inte sett honom på ett år. Nu ska vi träffa honom om två veckor. Då ska han på kurs här i Skåne. Mycket spännande! Han blir två år till sommaren och nu bör vi kunna se vad de månde bliva av den unge mannen. Han ser fin ut på video i alla fall.