Gustavsborg PRE

Alla inlägg under februari 2009

Av Ann-Britt - 4 februari 2009 18:16

Titta så stor han har blivit, vår lille Fuego. Ja, han var liten när han for från oss i alla fall. Svårt att fatta att det nu är snart tre år sedan han åkte iväg till familjen Lindholm i Norge. (Bilden utan sadel är hos oss när han var liten).

Han är så snäll och duktig och deras flicka rider honom. Jag har blivit utlovad fler bilder på honom och ryttare. Jag väntar med spänning!

Klem från oss på Gustavsborg!

Av Ann-Britt - 4 februari 2009 10:32

Usch, så tråkigt det varit i hagarna nu ett tag. Antingen slirigt och halt eller stenhårt och knöggligt. Både Azora och Nobleza har stukat/vrickat sig. En fram och en bak.
Nu får de gå i den platta fina hage vi brukar använda när vi släpper ut de nyförlösta mammorna med föl. Där är fint gräs och inte en massa hålor som de kan snubbla i.
Båda är i princip helt OK igen och tar vi det försiktigt nu så ska de väl vara fit for fight ganska snart igen.


Av Ann-Britt - 3 februari 2009 11:07

Igår kväll ringde Doblons ägare från Spanien. Vår Corredor (han som jag sitter hos i boxen på tidigare inlägg och som finns på fotot här under) är efter Doblon. Bobby är helt betagen av den lille och har varit så sedan första videosnutten gick in på Youtube. Hon skulle vilja att en av hennes beridare köpte honom, men nu är han redan såld.

Vi blir förstås väldigt glada när en avkomma får sådan uppmärksamhet. De borde vara tämligen bortskämda med bra hästar i Spanien!

Man vet aldrig vad som kommer ut härnäst från Ninfa. Årets avkomma är ett helsyskon till Corredor och Doblon har tydligen endast 3 stoavkommor. Så nu kanske det kan bli en hingst till Spanien... Vi som vill ha ett sto till egen avel efter de här två superba hästarna! I april vet vi.

Av Ann-Britt - 2 februari 2009 19:19

Jag kräver egentligen samma saker av föl som av stora hästar. De får inte bitas eller sparkas och de ska gå undan när jag ber om det. Vi börjar med grimma när de är ca en vecka och leder dem till och från hagen. I fjol slarvade vi lite med det, med stofölen. De var så himla roliga att titta på när vi gick till och från hagen. De for runt och lekte och gick på expeditioner. När turerna blev lite väl stora fick de grimma på.

Man måste ju få njuta lite av de små liven. Det är så kort stund de är små.

De har vuxit något helt enormt. Alla tre växer mellan 3-4 cm i månaden. Nobleza ser ut som ett stridsflygplan och är mycket högre bak. Azora har fram tills nu vuxit jämnt, men idag var hon helt plötsligt 4 cm högre bak över rumpan.

Corredor är 143 hög och han är 10 månader gammal. Azora är 140 fram och 144 bak. Nobleza är lite mindre. Hon var som en liten mygga när hon föddes. Men hon kommer starkt...

Av Ann-Britt - 2 februari 2009 18:48

Aguila var vårt första PRE-sto. När vi köpte henne fanns det endast runt 100 PRE i Sverige. Hon var det första bruna stoet. Hon var dräktig med Figaro och han föddes i november i arktisk kyla. Vi bodde då i Stockholm och vi hade en KALL vinter. Det var runt 20 grader kallt en lång period. Inte kul att ha ett litet föl. Hela dagarna gick åt att ta ut och ta in honom. Han kunde vara ute en kvart i taget. Puh! Vi hade inte eget stall då, så det var ett heltidsarbete att köra fram och tillbaka till stallet.

Varför blev det då PRE?

Vi hade ett halvblod, valack, och han var mycket speciell. (Mer om honom kommer en annan gång). Vi ville skaffa en häst till och ville ha något som var så olikt en halvblodsvalack som möjligt.

Christina Drangel var min "ridfröken" och hon hade skaffat Aureolo, en fantastiskt rar PRE-hingst och vår hovslagare, Ubbe, hade två hingstar. Vi tyckte att rasen verkade sympatisk och så blev det...

Vi fick en video från Barbro i Spanien och när jag tittat på Aguila sådär femhundranittiofemtusen gånger så tyckte jag att hon verkade vara ett bra val. Då visste vi inget om blodslinjer och inte så mycket om någonting när det gällde PRE och köpte lite på vinst och förlust.

Med tiden har det visat sig vara en av det bästa saker vi gjort i livet. Hennes stamtavla är superb och t.o.m spanjorerna lyfter på ögonbrynen när vi säger hennes anfäder.

Hon var en riktigt "tossa-maja" i början och var mer i luften än på marken. Det var livade kurser när hon och jag var med. Men nu är hon ett under av lugn och hon är det självklara ledarstoet. Om de andra stojar och stimmar när vi tar in ber jag bara Aguila om hjälp. Då lägger hon ett öra bakåt och tittar lite på dem som är olydiga och då står alla i givakt. Hon är en klippa att luta sig mot och hon är inte till salu för allt guld i världen.

Hon är inte mycket för pyssel och borstning och sådant, som hon tycker, tjafs. "Gör vad du ska. Ska vi jobba så gör vi det. Borsta behövs inte". Bada är däremot mycket uppskattat. Jag har fått vara med på hennes fölningar och har gärna fått hjälpa till. Hon får bauta-stora föl och kan behöva en hjälpande hand.

Hon har gett oss fyra fina avkommor, Figaro, Alissa, Viento och nu Azora. Alla utom Viento finns fortfarande i vårt stall.

Kanske att Alissa kommer att vara första unghästen som vi har till försäljning. Alissa är mycket lik sin mor. Hon är nu 4 år och blir bara bättre och bättre med åren. Som liten var hon envis som en åsna och helt orubblig om hon fick för sig något. Alltid jättesnäll, men envis som synden. Det har bättrat sig betydligt får jag säga och snäll är hon fortfarande. Hon var på utställning som 2-åring och skötte sig exemplariskt. Hon gillar att visa upp sig. Hon blir en fin ridhäst.

Figaro har ett hjärta av guld. Som hingst var han jättesnäll när det bara var människor i närheten. Man kunde släppa in ett litet barn i hans box med en borste i handen. När hormonerna slog på var han däremot lite väl strong. Han kastrerades som 5-åring. Lever nu livet som nöjd valack.

Azora är vår nästa kronprinsessa. Mycket lik Alissa i utseende. Hon var väldigt skygg som litet föl och envis också hon. Ibland tog det 20 minuter att få tag i henne trots att Aguila stod vid grinden och bara väntade och tyckte ungen var jättejobbig. Tålamod krävdes. Nu, däremot, är hon jätteduktig. Står så fint och får på sig grimman och är nog den mest lyhörda av de föl vi haft. Trots att det är mycket gas i henne så lyssnar hon på minsta kommando.

Viento såldes till Gotland och vi har inte sett honom på ett år. Nu ska vi träffa honom om två veckor. Då ska han på kurs här i Skåne. Mycket spännande! Han blir två år till sommaren och nu bör vi kunna se vad de månde bliva av den unge mannen. Han ser fin ut på video i alla fall.

Av Ann-Britt - 1 februari 2009 17:25

Det ser lite konstigt ut med ett köttfärsrecept här bland hästhistorierna, ser jag nu...

Om man vill piffa upp köttfärsbiffarna en aning så krydda smeten med mynta och fyll med fetaost och soltorkade tomater. Genast blir det lite festligare.

Gott med tzatziki, ris och sallad. Eller potatis och en god gräddsås med mynta. Och ett gott rödvin förstås om man gillar sådant...

Mitt drömprojekt är att ge ut en bok tillsammans med Malin Lauterbach, fotograf. Där beskriver vi ett år på vår gård och boken kommer att innehålla matrecept från de olika kurserna. Vi följer årstiderna. Vi berättar om avelsarbetet, allt från hingstval till att följa fölen när de växer upp.

Idéen föddes när våra kursdeltagare ville ha recept på maten som jag lagar till kurserna. När jag mötte Malin och kände att vi tänkte väldigt lika så har nu arbetet påbörjats med insamling av foton och recept.

Mat
Av Ann-Britt - 1 februari 2009 11:46

Oj, så kallt det var i morse när vi släppte ut hästarna. Termometern visade på 1 grad kallt, men med den skånska snålblåsten kändes det som minus 15. Det blev till att ta på en tröja till och halsduken, inköpt på Island för 12 år sedan. Den halsduken är oslagbar på att värma.

Jag lägger in två bilder på ytterligare en av mina härligt gamla patienter. Hästen heter Titan och är 27 år, människan heter Marianne och är varken gammal eller min patient...

Jag har behandlat Titan sedan 2005. Inga allvarliga saker utan det kan vara lite hosta vid pälssättning/fällning. Han har haft mugg och några inkar. Marianne och jag har hållit honom i fint skick och han är fullt ridbar. Han är dessutom lekfarbror och uppfostrare till Mariannes och Rolfs två unghingstar. De hjälpte nog till att föryngra Titan också. Han trivs verkligen med livet.

Paret hade förut en häst vid namn Hurry On, som blev 24 år, och en hund som blev 18.

Marianne kände sig lite stressad av alla som tyckte att de skulle börja rida in 2-åringarna - har ni hört på maken - men jag lugnade henne med att "har ni lyckats ha två hästar fullt ridbara tills de är 24 och 27 år, så behöver ni nog bara lyssna på ert eget mycket sunda förnuft".  Vi enades om detta och 2-åringarna går fortfarande helt oinridna i hagen!

Ni får en bild på deras Filur också, för han är helt enastående söt. Än så länge ingen patient till mig och jag hoppas han klarar sig utan min hjälp ett bra tag till. Lite omvänt tänkande där...

Tro nu inte att jag är den där "konstiga alternativa terapeuten" som till varje pris ska hålla liv i gamla djur som knappt kan gå. Absolut inte! Men när ett djur är så här piggt så finns det väl all anledning att göra vad man kan, eller hur? De här (Titan och katten från tidigare inlägg) har LIVSKVALITET!!!

Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12
13
14
15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28
<<< Februari 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards