Jag fortsätter att sprida nyttan med att ha katt...

Detta är Tiger. Helbror till Putte. Tiger är den ordentliga, lugna varianten och Putte är den busiga, alltid lika glada och alltid lika hungriga. Den som gärna äter ur munnen på folk, om de inte är snabba nog när de ger honom till exempel ostbitar.

Tiger tigger sällan och är betydligt mera sansad i sitt uppträdande.

Tiger hjälper till med utsläpp av hästar om det är fint väder. Det går till så att han springer fram och tillbaka mellan stall och hage tillsammans med oss. Han kastar sig framför våra fötter, slänger upp magen i vädret och ska bli klappad. När den ena av oss klappar honom går den andra av oss iväg en bit. Tiger reser sig då, galopperar iväg framför denna person och samma procedur upprepar sig. Det tar alltså ganska lång tid att ta ut hästarna med hans hjälp.

Ibland när han blir riktigt i gasen, leker han vildkatt. Då springer han på sned och så ger han upp vilda tjut och blir helnöjd om vi spelar förskräckta.

Ja, ni förstår väl att man inte kan leva utan katt? 

Nu är kameran uppriggad i stallet vid Ninfas box. Vi har inte börjat vaka än. Hon är ju beräknad den 18:e, så vi hoppas få ytterligare några nätters sömn.

Jag köpte en jättebra nappflaska förra året och vi fick använding av den dessutom. I Nordpost katalog hittade jag denna mycket bra sak. De flesta nappflaskor kräver att fölet/kalven/lammet suger, men denna funkar så att om man trycker på nappen så sprutar det ut mjölk. Mycket bra! Om ett föl är svagt och inte vill dricka, så är det förstås också vanligt att sugreflexen är svag och då är den här nappen perfekt. Det är ett stort handtag i flaskan så man kan stå bakom fölets rumpa och ha fölet vänt mot juvret så att de förknippar mamman med mjölken.

Nobleza föddes en vecka tidigt, vilket ju i och för sig inte spelar någon större roll. Men hon hade inte en susning om vad man skulle göra med mammas tuttar. Hon ställde sig vid juvret utan att suga. Hon buffade och grejade, men sög inte. Ni som haft föl och vet att råmjölken är livsviktig och att man bara har några timmar på sig, vet ju hur svettigt det blir när fölet inte dricker.

Vi fick mjölka ur och nappa henne. Estela var förstföderska, men så duktig, och stod tålmodigt och lät mig dra och böka med hennes spända juver.

Hålet i flaskan är så stort att man kan mjölka direkt ner i den och får man sedan i fölet lite mjölk så brukar det lösa sig. Så även i detta fallet. När hon fick smak på mjölken så började hon aktivt söka och efter ett par timmar även att suga.
Tusan så svettig man är då! Fölet ångar av värme, boxen är dyblöt, man själv genomtrött av nattvak och allt är rörigt.
Det smakar rysligt gott med en kopp och en macka sedan! Och inte minst en dusch...