Här är pappan till vår lille.

Vad tror ni om den här galoppen när han sedan får full koll på benen?

Idag har vi 27 personer här på kurs i Akademisk ridkonst. Carina är instruktör. Jag ska fota lite och lägger in på bloggen senare idag.

Jag bjöd på paj med fetaost, soltorkad tomat, broccoli och grilad paprika. Den blev inte så tokig. Tigerkaka fick de till dessert.

Jag inväntar YouTube och två videoklipp med vår lille. Han och mamma släpptes i stor hage idag och han tar verkligen ut svängarna nu. Men de där benen! De är på tok för långa för honom. De vinglar åt alla håll, men det går bättre och bättre.

Doblons ägare är mycket nöjd med det hon sett hittills. Det känns kul att ägaren till hingsten i Spanien vill följa oss. Hon kastar sig över YouTube så fort jag lagt in någon film med "hennes" avkommor. Det känns förstås som att vi får lite "credit" för allt vad vi lägger ner i tid och pengar när våra uppfödningar väcker uppmärksamhet i moderlandet.

Eddie (kallad Pös för att han var en pösmunk) fick lämna jordelivet idag. Han blev hastigt mycket sämre och vi såg ingen möjlighet till bättring. Beslutade därför att låta honom somna in.

Han fattas vår gård! Tänk att en så liten kropp kan lämna ett så enormt hål efter sig. Vi känner oss helt tomma och urlakade.

Så här fin var jag igår. Min matte tycker att jag är världens vackraste och säger att de ska betäcka mamma med min pappa igen.

Jag kanske får brun färg i alla fall när jag blir stor. Pappas ägare säger att pappa har bruna söner med skimmelmammor. Spännande.

Nytagen bild av Dixi - lilla bronkitprinsessan - som ju egentligen skulle varit avlivad, men som nu är högdräktig och mår prima.

Jag följer förstås med spänning dräktigheten och känner att jag har en viss delaktighet i det hela.

Först var matte evigt tacksam om jag bara kunde rädda livet på Dixi. Sedan var hon evigt tacksam om hon bara kunde få ett föl på Dixi och nu vill "människan" att hon ska kunna ta ett föl till.... Kerstin, vilka krav du har på mig!

Men jag bjuder på det och hoppas också att det blir ytterligare något föl.

Upp till kamp för homeopatin!!!

Jag tänkte på detta foto när jag förstod att kommenterande Skogsfrun hade svårt att bestämma vem hon skulle titta på när det gällde Doblon eller ryttare.

Detta foto har vår dotter tagit i Spanien. Jag bad henne fotografera denna fantastiska svarta hingst och vad kommer vi hem med? Jo, en liten bit av en hingst och en stor bit av en söt spansk ryttare.

Nu är hon lyckligt samboende med en ännu vackrare svensk icke-ryttare, så nu skulle hon förstås göra precis som mamma bad henne... Eller?

Ja, det är inte lätt med dessa hormoner!

Vår lille har idag provat galoppombyten, små levader och nästan ramlat på rumpan av pur förtjusning över sina framsteg. Han är sååå pigg och glad idag. Det blåser som tusan och han har fått vara ute någon timma än så länge. Nu vilar han i halmen och får springa ut några korta svängar till senare idag. Den skånska snålblåsten är inte rolig. Han blåser nästan omkull.

Nu har lilla jag blivit så här stor. Benen lever fortfarande sina alldeles egna liv och ibland hamnar jag på frambenen och kommer inte upp. Det är faktiskt ganska besvärligt just nu...
Hoppas jag är större och starkare imorgon och kan ta upp kampen mot  motsträviga "skånkar" (=ben).