Dewineaeth (be mig inte uttala det) heter lill-hingsten på bilderna och han är son till Dixi. Lilla prinsessan hos Kerstin. Han är två veckor gammal nu och stor för sin ålder. Jämfört med våra egna föl känns han liten, men när jag ser honom bredvid Dixi så är han en stor kille.

Han har glimten i ögat och är en riktig buse, precis som det ska vara.

Igår blev jag bjuden på tårtkalas för att fira hans födelse. Vi smaskade i oss god Snövittårta och det tackar jag för!

Dixi ska iväg till en ny hingst om någon månad och alltså blev drömmen sann, att få se henne med ett föl. Men jag får nog se henne med ett föl till, och ett föl till, och ett....

Livet är underbart!

PS! Ni som är nya på bloggen får läsa under Homeopati för att hänga med i Dixi-historien och för att förstå varför det är så mycket ståhej runt hennes föl.

 

skogsfrun på dal

21 maj 2009 18:05

Sådana sannsagor är underbara:) Vi har fått nytt hopp om vår Idunn.

http://www.barasaras.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...