Har börjat på första fönstret och det var ganska kul. Ilsken blir jag också när jag upptäcker mögel under färgen. Så nu är jag peppad...

Fast det är också fredag och sommarprogram och en hängmatta som väntar. Tar nog nästa fönster imorgon. Gör jag ett om dagen så hinner jag. Jag har ju hela sommaren på mig.... 

Idag ska jag nog sätta igång med mitt fönsterprojekt. Eller kanske att jag hittar på något annat som gör att jag glömmer bort skrapan och oljeburken ett par dagar...

Jag har gått och tittat på våra allt mer avflagnande fönster i tre år nu, så jag borde väl?

Denna gång ska det i alla fall inte bli någon formidabel fönsterfärg, som färgaffären förra gången lyckades lura på mig. Nej, det är linolja som gäller. Tänk att jag lät mig övertalas! Nu blir det blåslampa och skrapa som behövs för att få bort det gamla eländet. Hade jag använt linoljefärg kunde jag borstat lite och målat igen.

När vi byggde vårt förra hus (18 år sedan) var vi pionjärer när vi ville ha de gamla färgsorterna. Då fanns inte linjoljefärg att få tag på i vanliga färgaffärer. Vi köpte lasyr, antroposofisk, från Vitaby i Skåne. Vi bodde själv i Stockholm. Robygge hade nog lasyren också, men han var så himla duktig mannen i Vitaby. Blandade egen linoljefärg med något härligt gammalt gift i som gjorde att fönstren skulle hålla i 100 år, sa han. Jag fick ha dubbla handskar på när jag målade med den. Bly, tror jag det var... hm.

Jag gjorde en resa bakåt i tiden och letade färger. Sedan kom Kulturhantverkarna i Stockholm och ett uppsving för gamla tekniker när det gällde byggnadsvård. Gysinge öppnade och sålde begagnade husdetaljer.

Och så nu, min idiot, går jag på niten med "konstig" färg. Ibland kan man undra...

Vi har nära till Station Nord, som renoverar kaminer och säljer bra färger och jag är på "banan" igen. Nu räknas jag inte heller som konstig. Bara det!