Här är Dixi med fölet Dewiniaeth. Jag har skrivit om Dixi tidigare, som en av mina mest lyckade patienter. Dixi, som med hjälp av homeopati överlevde avlivningshot och fick detta underbara föl. Jag har därför helt fräckt kallat honom "mitt" lilla mirakel. Hoppas Kerstin inte misstycker...

Han är fem månader och nästan lika stor som mamma.

Ja nu har jag bakat och kittat och haft patienter och elever och goda vänner på besök. Härlig dag, men jisses så trött jag är.

Mina fingrar var blå när jag var klar med fönstret. Det finns nog en anledning till att man ska göra sådant jobb på sommaren. Bara nu inte kittet fryser till is och ramlar av...

Tove kom på besök med Zimbad och han var jätteduktig. Var lite 4-års vimsig till att börja med, men koncentrerade sig snart och fokuserade på bommar och vippbrädor. Vi fick kvitto på vårt jobb när han skulle åka hem. Han brukar aldrig vara svår att lasta, men det krävs lite linor och fix. Tove lastar alltid själv. Nu hade han lärt sig i ridhuset att gå fram för en liten signal med ledgrimskaft och spö och detta provade Tove vid transporten. Han gick rakt in utan att tveka så fort hon gav signalen. Toppen! Då hade den poletten ramlat ner. Vi ska fortsätta en annan dag med kroppsmedvetenhetsträning (vilket ord!)

Brödet blev smaskens. Tänkte njuta av en kopp te och macka i soffan nu.

Video kommer snart på Dixi och hennes föl. Nästa gäng som var och tränade bland bommar och brädor idag.