Vår fina björk som egentligen är på tok för stor för sitt eget bästa. Kenneth hotar varje år med att den ska huggas ner om det blir kallt och fruset i marken. Annars har vi sönder hela gräsmattan. Nu blir det aldrig så kallt och för min del gör det inget. Jag tycker den är fin. Men visst, den är lite dominerande. Hur som helst om den blir nerhuggen har vi björkved för flera år framåt.

Våra småknoddar är för roliga. Varje morgon kör Rombo och Aciano igång när de blir utsläppta. Står på bakbenen och springer och jagar varandra. Men det är bara uppvärmning för Rombos riktiga kamp. Favoritkompisen är Capitano. Så Rombo stretchar och värmer upp med Aciano medan vi hämtar nästa gäng. När Capitano kommer blir det full rulle. De ligger på knä och biter i varandra, står på bakbenen, hoppar och far. Det är en fröjd att titta på dem. Ju äldre de blir ju vildare blir förstås lekarna.

Sedan kan man provhoppa lite på mamma tycker Rombo, men mamma bara promenerar iväg. Lätt irriterad över sonens fasoner.

Alla föl verkar ha samma utvecklingsmönster och nu har vi börjat vänja oss vi vad som komma skall. Just nu är vi inne i en väldigt lugn period. De flesta går lugnt och fint till och från hagen. Runt två-tre månader brukar hingstarna testa vad som händer om man studsar fram och tar en litet snabb tugga på den som håller i grimskaftet. Det brukar inte bli så bra...hm. De ger upp försöken ganska snart. 

Sedan brukar de testa vad som händer om man helt plötsligt tvärnitar, så axeln dras lite lätt ur led på den som är grimskaftshållare. Inte heller så bra, men svårare att förutse för oss människor. 

Rombo har en period nu där han spelar envis åsna som ska stå kvar på stället. Inte heller så kul för mamma och mig. 

Aguilas ungar har alltid en period på ca två veckor där de testar vad som händer om man vägrar komma för att få grimma på. Mamma står snällt vid grinden och väntar och väntar och väntar. Fruktansvärt tålamodsprövande, men det är bara att ta sig igenom. Grimman ska på och de ska lära sig att komma till grinden och stå still där. Nu vet vi att det kommer med alla hennes ungar och då är det lättare att tackla humöret (på oss alltså). Två veckor sedan är det klart.

Alla våra hästar kommer snällt och ställer upp sig i tur och ordning för insläpp. Det underlättar väldigt mycket. Vi tar dem i rangordning (högst rang först in) och det är tryggt för hästarna. Inget bråk och stök. Samma gör vi vid utsläpp. De som är ranghögst kommer ut sist. Annars är det lätt att det blir bråk vid grinden om man släpper ranglåg häst sist.