PRE-föreningen ger ut en Hingst- och Stuterikatalog och vi håller som bäst på med texten till vår presentation. I förra katalogen fanns det bilder på Nobleza, Azora och Corredor och det ofattbart att den stora tjej som går i hagen, är samma som den lilla plutta som ligger i gräset på en av bilderna.

Vi har konstaterat att årets småttingar vuxit nästan 30 cm sedan de föddes. Nästan ofattbart. 27 cm på fyra månader har Futura vuxit. Jag satt och tittade på gamla foton på våra föl och här kommer några:

Såhär gott kan man sova, som föl på Gustavsborg. Fuego i Alexandras knä. Han bor i Norge numera.

Amorosa som alldeles nyfödd och fortfarande blöt efter födseln. Hon fick glädjen att födas ute, en morgon, i strålande sol. Hon lever nu ett gott liv i Norge.

En stolt mamma med lille Corredor.

Corredor ett år senare. Så otroligt go kille! Numera Kerstins älskling, i Finland.

Viento, som ni såg några inlägg tidigare i min blogg. Nu är han två år gammal och gotlänning.

Alissa som tämligen nyfödd. Vacker som en dag.

Alissa några månader gammal. Hon bor kvar och är fem år.

Nobleza som liten bebis. Hon bor nu hos Cilla i Hästveda.

Kelgrisen Estela, Noblezas mamma, i Kenneths trygga famn och där lär hon stanna för resten av livet.

 

ylle

27 oktober 2009 14:48

Såna underbara fölbilder!!! Jag kan aldrig ser mig mätt på sånt....

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

 

Cilla

27 oktober 2009 14:59

Tänk vilken tur att det var jag som fick köpa det sötaste fölet ni fött upp!

 

Ann-Britt

27 oktober 2009 16:47

Tja, ibland ska man ha tur, Cilla.

http://gustavsborgpre.bloggagratis.se

 

skogsfrua på dal

27 oktober 2009 20:55

Alla djurungar är ljuvliga. Den lilla snoken som vi överraskade i stallkammaren var så gullig med sina jättestora gula fläckar ovanför ögonen. Ja tänk om de ville stanna i växten...men då blev de ju ponnyer! Nej inte snokarna hästarna menar jag förstås.Skämt åsido; finfina föl, förnämligt förberedda för framtida förhoppningsfulla förvaltare (av deras talanger);)

http://barasaras.bloggplatsen.se

 

Ann-Britt

27 oktober 2009 20:57

Ja, det blir kanske inte mer knäliggande när de väger 550 kilo. Man får njuta medan de är så här små.

http://gustavsborgpre.bloggagratis.se

 

Labsan

27 oktober 2009 21:16

Sitter och scrollar upp och ner...upp och ner....och kan inte heller se mej mätt.
Corredors Mamma är så sagolikt vacker där hon så stolt står i hagen, och hon påminner så mycket om "Vilja".
En stor Welsh som Dottern hade tidigare.
Blundar och kan fortfarande känna hennes mjuka mule under min näsa....mmmmmmm.....
(Hästens mule asså! Inte Dotterns...*asgarvar*)

Nej, nu måste jag titta en gång till innan jag knappar bort din blogg för ikväll.
Jättefin hemsida Ni har förresten!
Var ju där inne och snokade lite också och fick en dos med vackra fotografier i bildgallerian... Tack för det!

Natti och kram från Labsan

http://sannsaga.bloggplatsen.se

 

Ann-Britt

27 oktober 2009 21:18

Rätt så mysigt med dotterns lilla mule också, på den tiden det begav sig.
Trevligt att vi kan glädja någon, mer än oss själva, med våra bilder.
Natti!

http://gustavsborgpre.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...