Jag var uppe med tuppen idag och slängde ihop mina surdegslimpor. Eller rättare sagt, jag slängde ihop degen och sedan fick den stå och jäsa fem timmar, medan vi fixade i stallet.

Det är så himla långt recept så jag hinner inte skriva det idag. Här går det undan"för den billiga leverkorven" (min far brukade säga så, förstår inte riktigt logiken men ändå...)

Alla boxar ströade, vatten påfyllt och halva stallet sopat. Kenneth vattnar ridhuset. Lite kontorsarbete utfört. Jag ska försöka få ihop en meny och åka och handla. Förhoppningsvis är brödet gott och jag kan bjuda på det. 
Den ena varianten har anis, kummin och grahamsmjöl och den andra är bara lite rågsikt och mitt favvo-mjöl Manitoba Cream.

Jag är så fascinerad av hur degen jäser utan jäst. Så fort jag hällt i lite mjöl och vatten (igår) så börjar det bubbla. Jag kan inte låta bli utan att gå och lyfta på plasten för att kika hur det puttrar i degen. Häftigt!

Pållarna nöjda med vädret. Hoppas helgen blir någorlunda dräglig. Inte så kul med storm när folk ska rida i plåtridhus. Det låter VÄLDIGT mycket därinne.

Kenneth och jag pratade igår, om hur det var när vi startade kursverksamheten för sju år sedan. Birgitta Järnåker var vår första instruktör och hon var med när vi renoverade gården och vi bodde i vårt sommarhus. Vi for som skållade råttor mellan Södåkra och gården. Grytor med mat hade vi med oss i bilen, för här fanns ju inget kök. Ibland var det 20-25 deltagare på kurserna och jag fattar inte, såhär när jag ser tillbaka, hur jag fick ihop det. Det gällde att köra försiktigt så inte maten skvimpade ut...

De första boxarna var klara dagen innan första kursen. Grindarna kom på kvällen innan. Vi hade haft byggtorkar för att betongen skulle bränna och herre min je, som vi slet. Men färdigt blev det och kul hade vi.

Hanna kom till året därpå och då hade vi flyttat in här och det underlättade. 

Jag har suttit med på alla teorilektioner under alla dessa år och jag är imponerad över hur Hanna kan variera sig. Det känns alltid som en ny lektion varje gång, inga upprepningar. Helt fantastiskt.

Tyvärr jobbar ju jag när vi har kurs, många tänker nog inte på det... Jag är inte med längre med häst. I början var jag det, men det blir inget utbyte alls för mig. Bara stressigt. Jag får nog åka iväg om jag vill träna.

Men alla glada och trevliga människor som kommer hit ger så mycket energi till oss och vi är laddade varje gång en kurshelg är slut. Massor med nytt lär jag mig ändå, även om jag är med som fotfolk enbart.