Vi har ätit lussebullar!

Så här kan man också gå på kurs. Behagligt sittande på en stol med sin häst. Båda lyssnar och tittar på vad de andra gör. (Jo, hon har ridit.)

2-åring med matte. Trevligt ekipage.

Gith och Obelix. Nya i gänget den här helgen. Gith har ridit hos oss länge, men för andra instruktörer.

Det är kallt i ridhuset, som synes. Alla är varmt påpälsade, invirade i filtar och sittande på fårskinnsfällar. Bläh, för vintern!

Men nu fick jag ju texten över bilderna igen!! Tänk att jag aldrig lär mig. Har dock inte tid att ändra nu. Ni får stå ut.

Oj, så trött jag blev helt plötsligt. Hade tänkt fotografera och fixa och lägga på bloggen. Men orken infann sig bara inte.

Lyckad kursdag i alla fall och det är ju huvudsaken. Mitt fredagsstallgäng har varit här och hjälpt oss med att kratta löv. Conny kämpar fortfarande med äpplena, men nu är de flesta nere från träden. Hästarna är glada. Efter äpplena blir det till att köra och hämta morötter. Vi har turen att ha en "morotsfabrik" bara en mil från oss och en säck på 25 kg kostar 20:-.  Helt OK. När vi bodde i Stockholm betalade vi nog närmare 60:- för samma vikt. Där ser ni, det är i Skåne man ska bo. I alla fall om man vill ha billiga morötter.

"Kursarna" fick Sheriffens majslåda med bacon, recept snott från Systrarna Voltaires kokbok. Bjöd ungsbakade klyftpotatis till. 

Sitter och velar om jag ska åka ner till SICAB eller inte. Jag har varit nere tre år i följd och kanske att jag ska ta ett år utan SICAB-cirkus. Å andra sidan är nästan alla där så det är ett behändigt sätt att träffa hingstägare osv.

Fast det är inte fel att ägna sig åt sådana här onyttigheter på kvällen i Sevilla. På en uteservering!!

Det är vackert här.

Försök uttala detta!

Typisk spansk kakeldekor för stall.

Ja, jag är sugen på att åka. Märks det??

Jag var uppe med tuppen idag och slängde ihop mina surdegslimpor. Eller rättare sagt, jag slängde ihop degen och sedan fick den stå och jäsa fem timmar, medan vi fixade i stallet.

Det är så himla långt recept så jag hinner inte skriva det idag. Här går det undan"för den billiga leverkorven" (min far brukade säga så, förstår inte riktigt logiken men ändå...)

Alla boxar ströade, vatten påfyllt och halva stallet sopat. Kenneth vattnar ridhuset. Lite kontorsarbete utfört. Jag ska försöka få ihop en meny och åka och handla. Förhoppningsvis är brödet gott och jag kan bjuda på det. 
Den ena varianten har anis, kummin och grahamsmjöl och den andra är bara lite rågsikt och mitt favvo-mjöl Manitoba Cream.

Jag är så fascinerad av hur degen jäser utan jäst. Så fort jag hällt i lite mjöl och vatten (igår) så börjar det bubbla. Jag kan inte låta bli utan att gå och lyfta på plasten för att kika hur det puttrar i degen. Häftigt!

Pållarna nöjda med vädret. Hoppas helgen blir någorlunda dräglig. Inte så kul med storm när folk ska rida i plåtridhus. Det låter VÄLDIGT mycket därinne.

Kenneth och jag pratade igår, om hur det var när vi startade kursverksamheten för sju år sedan. Birgitta Järnåker var vår första instruktör och hon var med när vi renoverade gården och vi bodde i vårt sommarhus. Vi for som skållade råttor mellan Södåkra och gården. Grytor med mat hade vi med oss i bilen, för här fanns ju inget kök. Ibland var det 20-25 deltagare på kurserna och jag fattar inte, såhär när jag ser tillbaka, hur jag fick ihop det. Det gällde att köra försiktigt så inte maten skvimpade ut...

De första boxarna var klara dagen innan första kursen. Grindarna kom på kvällen innan. Vi hade haft byggtorkar för att betongen skulle bränna och herre min je, som vi slet. Men färdigt blev det och kul hade vi.

Hanna kom till året därpå och då hade vi flyttat in här och det underlättade. 

Jag har suttit med på alla teorilektioner under alla dessa år och jag är imponerad över hur Hanna kan variera sig. Det känns alltid som en ny lektion varje gång, inga upprepningar. Helt fantastiskt.

Tyvärr jobbar ju jag när vi har kurs, många tänker nog inte på det... Jag är inte med längre med häst. I början var jag det, men det blir inget utbyte alls för mig. Bara stressigt. Jag får nog åka iväg om jag vill träna.

Men alla glada och trevliga människor som kommer hit ger så mycket energi till oss och vi är laddade varje gång en kurshelg är slut. Massor med nytt lär jag mig ändå, även om jag är med som fotfolk enbart.

Fy för den lede vilket väder. Isande kall vind och det hotas med snöfall.

Vi har varit iväg och tittat på en häst för god väns räkning och vi frös så vi höll på att bli isstoder. Fingrarna var helt styva när jag höll kameran.

1 grad varmt och halv storm. Det är inte kul i Skåneland. Vi tog in hästarna innan vi åkte och de sa tack och det var på tiden. De har stått och mumsat hö sedan klockan ett och det är dags att flytta över dem till sina ordinarie boxar.

Nu ska jag nämligen göra iordning  11 stycken boxar inför helgens kurs. Då lär jag bli varm igen. Sitter med dubbla ulltröjor och en ullschal runt axlarna. Fingrarna har börjat lyda mig igen.

Hanna Engström kommer imorgon natt och vi har dubbelkurs fred-lörd-sönd. Ett gäng kommer fredag och går sedan omlott med nästa gäng som börjar på lördag och avslutar på söndag. 

Det blir high-life i helgen alltså.

Måste baka ikväll också och sätta ny surdegskultur tills imorgon. Jag har köpt ett, för mig, nytt mjöl Manitoba Cream och det var riktigt bra. Brödet blev saftigt och högt. Verkligen skillnad mot vanligt vetemjöl. Men det tog cirka 20 minuter att älta i assistent innan fibrerna var sådär sega och fina. Tur jag har maskin ändå.

Alexandra, här är lite träningstips till dina kiddies på Montessori.

Hälsningar från Finland med bilder av Corredor. Han har blivit 1 1/2 år. Fiiin kille! 

Lilla myggan ganska så ny i världen. Fotat hos oss förstås. Ganska häftigt att det är samma kille som är på de tre bilderna här under.

Fotograf Lina Kjellman 

Rombo och Capitano är helt makalösa när vi släpper ut. Samma visa varje morgon och ni kan se på Capitanos hals hur sliten pälsen är av allt gnabbande med halvbrorsan. 
Aciano ser också lite kul ut med halva kroppen svartbrun och andra halvan ljusare brun. Slutresultatet lär bli som framdelsbiten.

Man skulle kunna tro att de är ena riktiga illbattingar att hantera när man ser dem slåss, men tvärtom. De är så snälla och det beror väl på att de kan ta ut all energi på halvsyskonen.

Rombo var en miniatyr när han föddes och han har fram tills nu sett ut som en liten vacker leksakshäst jämfört med resten av gänget. Vid senaste mätningen var han nästan i kapp de andra och har alltså vuxit drygt 30 cm på fyra månader. Hur är det möjligt?? Rombo leder växandet med 6-7 cm i månaden. Han är fortfarande grymt vacker, men ingen leksakshäst alls.
Alla fölen hade gått upp ca 30 kg i vikt den senaste månaden.  

Alissa har gått ner 30 kg sedan i somras och det känns mycket bra. Hon står på diet och verkar ändå nöjd med livet. Hon har blivit så lugn och verkar trivas alldeles förträffligt med att vara storasyster och ha Azora och buffla lite med.

Jag hörde denna när jag var i Sevilla för två år sedan. Besökte "skiv-avdelningen" på Corte Inglés och tvärnitade när jag hörde Katherine Jenkins stämma . Nästan överjordisk, eller? Tillsammans med Kiri Te Kanawa, en av mina favoriter, blev ju inte saken sämre precis.

CD:n inhandlades direkt.

http://www.youtube.com/watch?v=cm7EBrYuGnY