Hittade Hevosagility hos Lotta och den måste jag förstås sno. Det finns fler på YouTube. De verkar ha riktigt kul tillsammans.

På en annan film cyklar killen runt som en dåre i en lerkladdig hage, så det är inget fel på entusiasmen där inte. Hästen slipper cykla!

Nu har jag läst på Ylles blogg om en stackare som brutit foten när hon stod på öronen efter att ha halkat på plankorna på gödselstacken. Aj, aj, aj inte bra. (Hm, rent logiskt borde det varit öronen hon bröt...)

När vi flyttade hit till gården låg det flera stycken lastrampar på gödselstacken och de fick faktiskt stanna kvar (annars plockades det mesta bort som var av värde). Dessa rampar i metall och med "uppåtstående piggar" är kanonbra. Ingen risk att halka och skottkärran far inte omkring när man går eftersom det är små kanter på rampen.

De finns att köpa på alla ställen typ Swedol och kostar någon tusenlapp. Billig benförsäkring.

Idag har vi flyttat våra tre småhingstar till egen hage. De har mamma Ninfa med sig för hon är trött på det lite tjuriga ungstoet Alissa. Ninfa är stor och tjock om magen och har ingen lust att tjafsa om höhögar och liknande. Alissa tar chansen att försöka krypa upp ett pinnhål i rang nu när Ninfa är mindre rörlig och det tänker vi inte tillåta.

Ninfas unge diar inte så hon får gå som allmänt stärkande inslag hos de tre små.

Det gick helt över förväntan när vi flyttade dem. Inget skrikande och mammorna står LÅÅÅÅNGT från staketet och är så nöjda.

Futura har tagit sin boxflyttning med bravur. Jag får säga att alla överraskat oss positivt i år. Men så är det väl också det att vi väntat tills de är redo. Ingen idé att forcera avvänjningen. Det har man "i nacken" sedan bara. De minsta är 9 månader ganska precis idag.

Kul att så många blev glada av "mina" filmer igår! Visst behövs det lite skratt här i världen?

Efter att ha sett katten i sängen är jag rätt tacksam över att Gucci inte vill sova hos oss... Vår gamla katt hade sådan stil och grace att hon aldrig skulle bete sig sådär   . Hon låg snällt och prydligt på min arm och sov. Faktiskt helt sant.

Hennes kropp var tämligen slut efter det hårda liv hon levt innan hon kom på den goda idén att flytta in till oss (12 år gammal). Hon fick ha en liten fotpall vid min sänghalva för att kunna hoppa upp. Då blev det ju bara hälften så högt språng som behövdes när hon kunde dela upp höjden i två etapper.

Men jag fick inte bära upp henne!! Hon kunde minsann själv kravla sig upp. Stil och värdighet var det som gällde med Amanda.

Jag glömmer aldrig den gång hon fick för sig att klättra upp för en aluminiumstege till andra våningen i vårt hus. Det var när vi fortfarande renoverade och inte hade fått vår trappa. Jag trodde hjärtat skulle stanna, men hennes blick sa att "våga inte förnedra mig med att bära mig" så jag fick vackert titta på medan hon tog sig mödosamt uppför stegen.

Underbara Amanda lapar sol.