var fick jag luft ifrån imorse. Jag var ju helt ostoppbar. Jag jobbade med Bianca, Espera, Dula och lite med Azora. Alla hästarna befann sig i chock över detta nypåkomna vansinne.

Bianca är så mjuk och fin att jobba med och hon har blivit sååå mycket lugnare i boxen. Nu kan Espera gå ut i ridhuset utan att hennes värld rasar samman. Hon har sällskap av Estela och det kanske hjälper till att hon är halvsyster med Espera. Något som är lite likt ändå.

Azora är 2 år och det enda jag önskade mig av henne var att hon var lugn och kunde stå still med huvudet nere och vara avslappnad. Det gick strålande.

Dula har vi fått för oss att rida in och sälja som ridhäst. Hon är lugnet själv och en helt ljuvlig häst. Vi har så många avelsston som vi vill ha och behöver och då tycker vi att Dula skulle bli en underbar häst att äga för den som vill rida.

Espera var också duktig förstås. Jag ska rida en sväng ikväll var tanken så det blev lite longeringsarbete nu.

Jag ska försöka få Alex att filma när jag gör longering så ni förstår att det inte är rusa runt i lina jag menar. Hon kommer imorgon och då ska jag se om vi kan få till något som går att visa upp, oj, oj!

Prestationsångesten kom över mig   

Vår utsikt från huset. I fjärran ser ni Capitano ligga ner och äta hö och Rombo ligger precis utanför skjulet. Han syns knappt bakom kastanjeknopparna.

Jag var uppe och hoppade redan klockan 6. Tänka sig! jag som brukar vara så morgontrött.

Nu ska jag snart ut i stallet och ta ett pass med Espera och Bianca. Till och med vädret är på sitt bästa humör, även om natten varit kall.

Vi åker ner till småkillarna och tittar till dem morgon och kväll. Ja, vi ser dem från gården så egentligen tittar vi på dem många, många gånger om dagen.

Nu får de lite kraftfoder och koll av vatten osv.

Aciano hjälpte oss med mockningen. Kollossalt intressant med fyrhjuling och släp. Allt måste checkas.

De har de gott i sin hage. Vi tittar alltid ut genom fönstret för en snabbkoll när vi vaknar och imorse såg vi ingen ute på gräset så då låg de nog i skjulet hela gänget. Jag satt och solade i deras skjul igår. Kanonvarmt och skönt när jag kom undan för vinden. På kvällen är där också varmt. Det räcker med det lilla taket som är på skjulet för att få bort fukten i luften.

Vår lille balettdansör, Bailarino. Jag tror nog att jag "bott in mig" med hans namn nu.