Kära nån vilken lunch vi blev bjudna på av Ingela. Jag ska hädanefter boka catering från Ingela när vi har kurs. Fast det kanske hon inte går med på...

Rackarns gott var det och vi tackar tusen gånger så mycket!

Den här lille pojken var på besök med matte och husse och köpte hästfoder. Både Kenneth och jag blev helt till oss och fick bära på valpen. Oh, vilken lycka att hålla det lilla livet i famnen. Vill haaaaaaaaa en sådan!

Mamma är nästan helt vit gårdshund och pappan röd amerikansk cockerspaniel. Och lilleman helt svart.

Tusan vad det öser ner. Tar det aldrig slut? Om det hade varit lite varmt så hade kanske gräset fått fart, men nu är det rena höstkylan.

Jippi, vi får godis!

Finns det mer kvar i din hink?

Våra små sötnosar är lika glada varje gång (2 ggr/dag) när vi kommer med kraftfoder och hö. Det går inte åt speciellt mycket hö, men de får så att det alltid ligger lite kvar. Då vet vi att de får i sig det som de behöver.

Igår blev det fart på oss. Ingela ringde när vi precis var klara med mockningen och frågade om vi kunde ta emot dem på kurs (idag lördag). Ja men det är ju klart att vi får hjälpa till när det är utlovat ruskväder. Så vi satte igång med att ströa boxar, vattna ridhuset och städa lektionslokalen. Givetvis hade jag just slängt ner massor med halm i gången i gäststallet så den fick jag flytta ut i vår egen stalldel. Svettigt, men konditionsbefrämjande.

Idag är alla glada över att de har en varm lokal och ett torrt ridhus. Trevligt att ha gänget här för oss!!

Jag hann med lilla fasters 82-års dag också. Alexandra kom hit och jobbade med Bianca och Espera. Himla skönt med en numera återigen lite hästintresserad dotter.

Hon har jobbat Bianca vid hand några gånger och det har gått jättebra. Bianca är så lyhörd och gillar att jobba.

Lilla jag har ridit Espera. Tänk vilka muskler man inte vet att man har förrän man kommer upp på en häst, eller rättare sagt någon dag efter att man suttit av en häst...

Det var något år sedan jag satt på en kuse.

Vi har beställt semin till Ninfa och Estela. Spännande, nu ska de bara komma i brunst också. Det är ju inte så där himla upplyftande väder för reproduktion. Vi kör dem till stationen i nästa vecka och hoppas att de vaknar när de möter lilla ponnyhingsten där. Han finns där för att "reta upp" damerna. Stackars lilla han, som bara får nosa och sedan blir det aldrig mer än så.