Imperioso i vinterlandskap. Han ser ju rund och välmående ut den grabben.

Jag måste ge Mari, som är hingstägaren, en guldstjärna i min lilla bok. Hon kommer att ha ett fast pris nästa säsong när man lämnar sto på betäckning. Det välkomnar vi verkligen! Vi har spenderat en förmögenhet på vår lilla Dula, som inte blivit dräktig två säsonger med fryst semin och en med naturlig betäckning.

Eftersom det blir lite längre att köra till hingsten nu kommer vi att lämna henne och så får hon stå kvar tills hon är konstaterat dräktig. Annars hämtar vi alltid hem och kollar antingen hemma eller på stationen om de är dräktiga. Vi är så kära i våra damer och vill inte lämna bort dem för lång tid, men till Småland kuskar vi inte fram och tillbaka sådär enkelt.

Men vi kör några hundra mil varje säsong för att lämna och hämta och kolla och lämna och .....

Nästa år blir Dula säkert dräktig!! Ja, hon blev dräktig i år med, men med tvillingar och tappade båda. Surt!!!

Imorgon ska det bli snö. Klass 1 varning utfärdad. Och för er som bor norröver kan jag berätta att i Skåne är det varning när det kommer 10 cm snö. Det innebär nämligen minst 50 cm på vägarna för all snö blåser dit.

Det börjar bli svårt att möte dagen med ett leende när blankisen skiner och vinden viner. Blä, varför skulle snön försvinna?

Vi saltar och det smälter och sedan fryser det på igen lagom till vi ska ta in hästarna. De går med små myrsteg och alla spänner sig. Vi får släppa dem i ridhuset en dag så de får raca av sig lite energi.

Vi vill ha mat och varmvatten! Ja, det är inte mycket att äta i hagen nu, så det behövs verkligen stödfodring.

Igår var vi på Rotarys julfest och det var både gott och trevligt. Jag åt sådär lagom och drack sådär lagom och mår prima idag. Vi vann fina grejor på våra lotter. Förstår inte det, men vi har börjat vinna. Kanske dags för en Triss-lott?

Jag har varit och hjälpt min goda vän med verkning. Pållen med de spruckna hovarna, ni vet. Tror jag ska ringa min snälla hovis och höra om hon kan titta på honom nästa gång och visa hur mycket jag kan verka bort. Jag är kanske för försiktig, men bättre det än att jag tar för mycket. Han blir bättre och bättre, men det går saaakta.

Fick låna med mig kompisens hovstöd och ska kolla med en plåtniklas vad det skulle kosta att tillverka ett sådant. Det är otroligt vilken avlastning det blir för rygg och ben med det stödet. Kanon! Jag har sett fina på nätet, men det är ju en tämligen enkel grej att svetsa ihop (om man kan svetsa förstås)....

Ha en skön kväll och så hoppas jag det snöar tills imorgon   eller blir 25 grader varmt!

Igår hade vi avslutning på Feldenkraisterminen. Vi fick två grupplektioner med en fika emellan. Underbart skönt. När jag la mig ner för första lektionen visst jag inte om jag skulle klara av att vara med, så ont hade jag i ryggen. Men efter ett tag började spänningarna släppa och det kändes som stora gummiband smällde i ryggen. Skum känsla, men ack så behagligt när det var klart. Allt vi gjordes var att andas och att bli medvetna om hur vi andas (om vi andas). Jag har nog inte andats alls på ett tag, eftersom jag var så spänd i ryggen. Kanske dags att börja göra det då...

Idag tyckte jag att vädret var perfekt för att fota. Bilderna såg kanon ut i kameran men när jag väl fick laddat ner dem så var de flesta bara skit, för mörka eller andra fel.

Några duger:

Det var lunchdags och hö är gott.

Njuter!!

Oj, nu tappade jag det nästan...

Tant Dula är snäll och delar med sig av sitt hö till ungarna. Här är det Corazona som får lite.

Vi hade en härlig kväll igår när vi provade champagne. Stämningen blev givetvis uppsluppen. Det är ju så det blir med champagne, eller hur? I lagom mängd alltså...

Vi smidde vilda planer på att ge ut en kalender, 2012 blir flickornas i byns år och 2013 blir pojkarnas. Pengarna skulle gå till välgörande ändamål, typ snapsprovning och annat. Nåväl, vi kommer nog inte så långt.

Vi flickor kom aldrig så långt så vi bestämde klädsel, men pojkarna hade vi bra idéer till. De blev också så i gasen så de kom med alldeles egna förslag. Den skulle kanske sälja? Vad säger ni om Lennart endast iklädd spikbälte eller Henrik som brandman i stövlar och hjälm. Vi hade ännu värre förslag också, som jag inte ens vågar skriva här.

Lite stolligheter får man ägna sig åt ibland.

I eftermiddag ska jag till IKEA. Usch, och det som jag sa att jag aldrig skulle någon mer gång. Men de har bra ramar och jag behöver några sådana.

Jag köpte några kort med gamla Fiesta-annonser när vi var i Sevilla och jag tänkte ha dem i lektionslokalen. Så IKEA here I come again.

Vår lunch blev trevlig och maten gick åt. Alltid kul när ens ansträngningar uppskattas!

Vi ser helt "sliriga" ut på fotot, men jag lovar att det enbart bjöds lättöl och julmust.

Ikväll har vi champagneprovning för byaföreningen och då blir det nog lite mer "slirigt". Givetvis har jag stått vid grytorna igen. Man är väl Kräfta vet ja...  

Igår fick jag en mycket uppretad kommentar till min blogg från en styrelseledamot i förbundet och tillika hingstägare. Jag väljer att inte publicera, eftersom jag tycker att den inte är riktad till mig och min blogg är inte en mellanhand eller ämnad för personangrepp.

Jag har alltid följt ANCCES:s regler och borde vara välkommen in i ett förbund och tas väl omhand. Istället känns det mer som jag är persona non grata.
Tycker själv att hela min blogg är en enda stor kärleksförklaring till rasen PRE och om man läser in något annat tycker jag att man läser min blogg som fan läser Bibeln.

Vi har annonserat i Hingst/Stuterikatalogen i alla år och tänker göra så även i år och jag uppmanar alla att medverka i denna katalog. Det är bra om alla finns samlade på ett ställe och det gör väl också att katalogen blir mer intressant att köpa.

Jag har mycket ordentligt angett våra stons placering på Championat, men samtidigt tyckt att det var lite tramsigt att skriva att någon kom på 2:a plats när det bara var 2-3 stycken i klassen.

Detta år hade jag tänkt stryka uppgifterna, men eftersom det nu ingår i förbundets kvalitetshöjning att dessa uppgifter ska stå med så får de alltså vara kvar.

Jag är stolt över Estelas ungsto-championtitel, för hon fick 75,5 poäng och det var en bra bedömning på ett 2-års sto. (gamla varianten av poängbedömning)

Om man då lägger till att hennes stoavkommor har fäder som Utrerano och Gotardo så gör väl det att dessa är föl till väldigt meriterade föräldrar. Eller??

Man kan inte bara stirra sig blind på utställningsmeriter. Det finns ett, som jag känner till, totalt oansenligt sto som lämnat en avkomma som sedan vunnit på SICAB ett par år i rad.

Om vi håller oss till fakta är det så att Gustavsborg PRE använder hingstar som själv deltagit på SICAB eller är fäder till deltagare på SICAB, OS och VM. Och det mina vänner och ovänner är vi väldigt, väldigt stolta över.

Jag säger som vår kära operasångerska Birgit Nilsson;

"I Skåne skryder vi ente. Vi bara sär som de e."

(Översättning; I Skåne skryter vi inte. Vi bara säger som det är.)

Figaro. Han vann sin klass som 2-åring, men det har jag aldrig använt i marknadsföringen. Han var den enda i sin klass och han uppförde sig som en riktig huligan. Men med de nya reglerna skulle jag alltså angett hans placering som en merit?!?

Läs detta inlägg med en gnutta humor för det gör livet så mycket enklare.

Carina Blom skrev ett högst relevant inlägg på sin blogg och nu har en ny spännande debatt tagit fart på blogg och Facebook.

Läs hennes inlägg här:

http://www.legendariopre.blogspot.com/

Många intressanta kommentarer finns på FB. Bla säger "någon" att vi ska bevara mångfalden och rasen har blivit som den blivit på grund av att man i Spanien betäckt med lite av varje. Vad jag förstår så tycker du inte att det är så himla noga att höja kvalitetskravet på avelsgodkännandet. Jag kan ha missförstått. Jag tror och hoppas det?

Jag kan hålla med om att rasen blivit så bra som den är pga gott avelsarbete i Spanien, men frågan är om vi har samma kunskaper som spanjorerna har om sin ras. De har trots allt hållit på några hundra år mer än vi har här i "lilla Svedala".

Vi måste ta in i beräkningen att man inte är så himla pjåskig med avkommorna. Många föl och hästar slaktas t ex för att de inte passar in i ramen.
När fuxfärgen inte var godkänd slaktades dessa föl eller såldes utan brännmärke som andalusier.

Har man 20-30 föl per år så kan man nog göra så om det kommer fram föl som ser ut som kameler p g a fel hingstval. Men det har ju knappast vi råd med, eller hur. Vi, på vårt stuteri, har fått fyra föl som mest på ett år och vi vill att alla ska vara perfekta. Jag skulle aldrig riskera att prova en hingst som jag inte vet om han håller måttet. Vad skulle jag göra med de fölen om det går fel?

Det är ju ännu viktigare att vi gör rätt när vi håller på att bygga upp en ras, för det är väl det vi gör i Sverige? Vi har ett fåtal avelsdjur bara, jämfört med Spanien.

Vi får inte glömma att det finns tusentals PRE-hästar i Spanien som inte ser ut som PRE. Alla som åkt runt och letat häst där håller nog med mig.

Vi tittade på flera hundra innan vi köpte Ninfa och det var hur många som helst som jag inte skulle tagit emot om jag så fått betalt för det. Då var det även på de fina och dyra stuterierna.

Jag tycker att vi ska höja kraven och kämpa vidare för att få så bra PRE som bara är möjligt. Fel blir det ändå ibland om individer inte passar ihop, men vi kan ju försöka göra så rätt som det går.

Vår Ninfa och min gubbe.

Den stolta modern ett par år senare. Här med Aciano.

Aciano.

Jag har fler tankar om detta, men det här får bli början...

Imorgon ska vi bjuda vårt torsdagsgäng på litet julbord. Jag har stått och kockat ända tills nu och är lite trött.

Men de har varit så duktiga att de är värda lite god hemlagad mat tycker jag. Egenhändigt gjord brun- och rödkål, Janssons, köttbullar, sillar, prinskorv vankas dem.