Jag fortsätter på mentala träningstemat idag. Det blir nog mycket av det framöver.

Charlotte Ahlberg pratade om inre och yttre motivation. Vad driver oss? Om man drivs av yttre motivation är man mer sårbar. T ex om man vid tävlingar vill vinna rosetter och har det som högsta målsättning. Då blir man väldigt besviken om man inte får åka hem med en rosett.

Om man drivs av en inre motivation så åker man till tävlingen för att ha roligt tillsammans med sin häst och för att man vill förbättra de egna resultaten.

Jag har alltid sagt att jag är ingen tävlingsmänniska. Men det kanske inte stämmer helt. Jag blir jätteglad om jag/min häst får en rosett.

Däremot drivs jag av min inre motivation! Jag blir sprickfärdig av stolthet om vi vinner, MEN jag kastar mig inte hem och skriver VI ÄR BÄST, VI ÄR BÄST på hemsidan. Eller tycker att ha, ha vi var bättre än de andra.

Jag är stolt över att domaren tyckte att just vid den tävlingen var min häst den vackraste.

Jag grät av lycka när Estela blev ungstochampion, men det var fortfarande min inre motivation som som var starkast. Jag hade inte blivit varken arg eller besviken om vi inte vunnit. Nu blev jag mycket angenämt förvånad och superglad.

Och det är ju ett rackarns grannt band. Jag kanske kan låna det om jag ska på bal någon gång. Det och min Blå Stjärnan medalj. Fy för hundan så fin jag skulle bli!