Jag bläddrar i boken "This is the Spanish Horse" av Juan Llamas och där är så mycket intressant läsning.

Han skriver om Don Antonio som grundade Miura-stuteriet (där vår Aguila har förfäder ifrån) och han berättar att Don Antonios son Eduardo var sjuk som barn. Don Antonio bestämmer sig då för att skriva en bok om ridkonsten, till sin son och den skulle aldrig ges ut utan skrevs endast i ett exemplar dedikerat sonen.

Jag översätter inte texten, för den är redan översatt en gång från spanskan.

"Because you are not strong, and will learn to run later than I had hoped, I am determined to finish this, in case I am unable to teach you myself, and so that you always know what I have done with my life. I hope you will find it useful, and that at least you will understand that my desire was always to help you and to teach you something of the most beautiful, and most thrilling pastime there is."

Visst är det så vackert så man blir tårögd. Vilken ödmjukhet inför livet. Jag har otroligt stor respekt för dessa verkligt stora hästkarlar (ja, det var ju alltid karlar) och jag läser gärna vad de skriver och lyssnar på vad de säger. De äger en kunskap som vi idag inte kommer i närheten av. Om vi skjuter detta åt sidan så missar vi något oersättligt.

Ett par gamla ordspråk:

To break a horse by force is like turning the dogs loose and chaining up the stones.

Never choose a wife by candlelight, nor a friend at a feast, nor a horse at a fair.

To get the best from a woman or a horse, the best way is flattery. (yes)

Det kommer mera... vartefter jag bläddrar mig framåt i boken. Så är ni inte intresserade av PRE-historia ska ni inte läsa de kommande inläggen.  

Fy fabian, det är underkylt regn, låt oss ta en sommarbild.

 

Nina

17 mars 2011 20:35

Ja! Jag vill veta mer. Ser fram emot kommande inlägg. Hoppas ni har det bra :)

Kram

http://www.dorado.bloggagratis.se

Ann-Britt

17 mars 2011 21:16

Allt väl här förutom att vi precis fick snö. Blä, det kunde jag varit utan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...