Vädret var strålande och vi kunde inleda i lugn och ro utomhus, med fika och teorisnack.

Kenneths instruktör och mentor, Kerstin, höll i dagens program.

Vår härliga stoflock (de fem utan föl och i vuxen ålder) släpptes lösa i ridhuset och iakttogs av åskådarna. Sedan följde djupa diskussioner om diverse beteende osv, osv. Hur för man över detta på hur vi beter oss på en arbetsplats t ex?

Dula höll sig till oss.

Nu ska hästarna kunna handhas/hanteras av fullständigt ovana personer och de skötte sig perfekt. Idag var det dock många hästmänniskor här.

Dula kommer och stör mitt i klistunden. Espera svänger irriterat på svansen.

Tack till er som var här idag!

Inatt får alla pållar vara ute, förutom mammor med föl. Det blir rena semestern imorgon.

PS! Stort tack till Kajsa, som hjälpte till med det praktiska idag.

Ja, det blev ingen ogräsrensning, men maten är lagad och kakorna i ugnen och ryggen känns som den ska gå av på mitten.

Det kommer att rulla på som en dans imorgon och ingen har en aning om förberedelserna. Helt perfekt, precis som det ska vara. Nu hoppas jag alltså att ni, som ska vara med på prova-på-dagen, inte läser bloggen.

Men om ni nu gör det är ni hjärtligt välkomna och vi ser fram emot dagen.

Vi står på huvudet och försöker fixa och dona och göra fint inför morgondagens kurs. Det är vår första prova-på-dag för företag och det känns mycket spännande.

På något sätt kräver det lite extra städning när det är folk som inte är hästmänniskor. Annars tror jag här är ovanligt välordnat, men för stadsbor som inte är vana vid vischan får man anstränga sig lite extra.

Ni vet hur det är, när man börjar städa så ser man mer och mer och mer som borde göras.

Men nu säger jag "det räcker och det duger". 

Återkommer med rapport efter evenemanget.

Fast jag kan inte riktigt hålla mig ifrån den...

Dagarna lullar på. Jag har verkat en häst/dag innan vi släppt ut. Det går framåt.

Ridhuset är nu tvättat på hela kortsidan, men halva långsidan återstår. Träningsvärk i armarna.

Vädret är underbart!

Vi har ett nyfött rådjurskid i vår vall. Jag får hålla koll på det så att det inte finns kvar när slåttermaskinen kommer. Vi har sett ett rå som betett sig lite underligt och förstod att hon nog hade småttingar. Idag smög jag mig dit och hörde ett litet pipande. Jodå, ett pyttelitet kid fanns där. Ljuvligt sött! Ska försöka fånga den lille på foto.

Ha en riktigt skön Nationaldag imorgon!!!   

Det har jag nog sagt förr, lätt att bli hemmablind alltså, och då tänkte jag mer på smutsigt ridhus osv. Men det är ju faktiskt lätt att bli hemmablind på de goda sakerna också och bara ta dem för givet.

Vi hade besök av vår veterinär i onsdags och hon stod och tittade ut över våra hagar. Så sa hon "Så bra era hästar har det. Så mycket gräs de har och vilka stora fina hagar".

För mig är det bara självklart att det är så här hästar ska ha det, speciellt om man håller på med uppfödning. De ska ha rejäla hagar, med rejäla och hela staket. Det ska inte finnas en massa bråte de kan skada sig på osv, osv. De ska kunna vara ute hela dagen.
Ibland är det bra när man blir påmind om det fina man har också. Jag greppade kameran och tog lite bilder på våra fina hagar och våra fina hästar.

Underbara lilla flocken med Ninfa, Divina, Futura och Corazona.

Divina, två veckor gammal. Liten och rysligt naggande god.

Busungen, Cassiopeia. En vecka gammal.

Två harar som slåss i hagen. De ser stora ut när de står på bakbenen.

Jag hade en del material att läsa och passade på att göra det ute. Jag tror aldrig jag suttit så länge och bara studerat hästarna (jag läste lite samtidigt). Det är verkligen intressant att se hur de interagerar. Vår stoflock utan föl fungerar superbra. Aguila är inte så bossig längre och de går alla fem tillsammans. Det är fortfarande Aguila som bestämmer och flyttar de andra om hon känner för det, men det är väldigt lugnt och fint.

Ungstona är jättefina med fölet. De är så försiktiga, nosar lite på henne ibland innan hon pilar tillbaka till mamma.

Estela går själv med sitt föl. Cassiopeia behöver lite mer vila. Hennes långa ben håller fortfarande på att räta ut sig och hon ska inte överanstränga sig. Hon är så trygg i hagen. Ligger ner och sover helt platt, trots att mamma är flera meter ifrån henne. Hon är väldigt renlig av sig. Idag såg jag henne lämna mamma, gå femton meter bort till toaletten och uträtta det hon behövde. Mycket ovanligt för ett föl. En unge av det underbara slaget vill jag säga. Veterinären blev helt förälskad ihenne. Cassi körde hela charmrepertoaren, busa, bocka, snacka som tusan och alla andra tricks hon lärt sig.

Småkillarna sover mycket. Igår vaknade Rapi först och tyckte att kompisen var lite tråkig. Då stod han och trampade på Bailarino med framhovarna. När inte det hjälpte så började han bita Bailarino i halsen och öronen och långt om länge fick han upp honom på fötter. De är väldigt rara de två.