Jag hittade denna kappa på en loppis. Antagligen är den sydd till en herre, eller en storvuxen dam. Nu omsydd till mindre storvuxen dam, d v s mig.

Det är ett fantastiskt arbete. Alla band är fastsydda för hand och det ligger massor med timmar bakom. Klart att jag inte kunde motstå ett sådant "klosterarbete".

Den kan vara omsydd en gång tidigare, för blixtlåset passar inte alls in med resten av kvaliteten. Jag ska försöka hitta något mer passande.

Jag skulle så gärna vilja veta mer om vem som ägt den eller vem som sytt den. Är det någon av mina läsare som kan hjälpa mig?

Jag funderade lite på om det kan vara gammal teaterrekvisita, men det är för mycket arbete nedlagt för det tycker jag.

Jag tror Cassi läste mina tankar för hon uppförde sig exemplariskt igår kväll, utan grimma. Men idag startar allvaret.

Vi brukar börja med att vänja dem vid grimma ut till hagen. Det är lätt att ta grimma på i boxen och inte alltid så lätt ute i hagen...

Sedan tar en stoet och en fölet. Trycket över nacken kan skapa lätt panik och det vill vi inte. Vi har ett kort grimskaft (25 cm) så att man kan hålla nära huvudet, då är det ingen risk att fölet kastar sig iväg och att det blir ett ryck i nacken. Skulle de av någon anledning komma loss kan de inte heller skada sig på ett långt slängande grimskaft.
Sedan lägger vi en arm över ryggen på fölet och håller handen i sadelstadsläget. På så sätt lär vi dem att gå framåt för ett litet tryck och kan också parera om det blir hopp och stök. Allt för att undvika att belasta den lilla nacken.

Vi kör aldrig med grimskaft under svansen för att få dem att gå framåt. Det har alltid funkat med armen över ryggen och ett litet tryck i sidan. De brukar fatta väldigt snabbt. 

Det lustiga är att även det mest framåt föl kan bli som förstenat när de får en grimma på sig. Bara den där lilla tingesten på huvudet verkar tilta alla deras små hjärnceller. Det kan ta ett tag innan de förstår att man gå och ha grunkan på sig samtidigt. Vi får väl se vad Cassiopeia säger om saken.

Hon lever högt på sin otroliga charm. Man vill bara vara med henne hela tiden. Klappa på henne, busa med henne och pussa på henne.

Vi fick fixat vårt hösilage innan regnet och jag lyckades måla alla fyra ytterdörrarna plus trädgårdsmöblerna (fast de kan jag rädda in i ridhuset). Nu är det portarna till stallet plus dörren till lektionslokalen. Men det målandet verkar regna bort.

Alla hästarna fick komma in ett tag på stall och torka upp efter den blöta natten. Vi ska passa på att mäta alla unghästarna när de står inne. De verkat ha dragit iväg på höjden.