Vi beslöt oss för att köra ett par pass/vecka i ridhuset med smågrabbarna. Det är rätt bra att göra så ett tag och sedan får de vara vildhästar igen en period.

De är så snälla de små liven. Tjejerna gjorde vad de kunde för att väcka deras intresse, men det blev inte så mycket mer än en liten gnäggning från Bailarino.

Jag jobbade med Baila. Bad att han skulle flytta undan för tryck och han var väldigt uppmärksam. Det gick på två sekunder och sedan förstod han. Vi såg hur både han och Rapido funderade och försökte klura ut vad vi ville och de ansträngde sig så hårt att de blev helt slut efter fem-tio minuter. Rapido gick och gäspade och gäspade.

Bailarino snackade lite med den där dinga killen på kortsidans vägg i ridhuset, men han svarade inte ens. Spegel, spegel på .....

Tjejerna var riktigt besvikna när de två helt slutkörda små killarna bara gled förbi utan att ens titta på dem.