Divina på språng och Cassiopeia närmast, med lera i nosen. Helt partiskt säger jag att de är sötast i världen!

Vi sitter och väntar på Esperas nya ägare. Idag åker hon och vi gråter antagligen, som vanligt.

Igår fixade vi hennes tänder och även Azoras. Båda hade sår på tungan och vi funderade över varför. Det var inte tänderna sa veterinären. Så kom jag på att de äter blommorna på kardborrtistlarna. De där grymt vassa, som sticker rakt igenom de tjockaste arbetshandskar. Milde tid. Vilka brudar. Jag har gått och klippt bort en hel del för vi vill inte att de sprider sig, men nu får jag gå ut och ta bort resten. När jag tittade i hagen såg jag att de flesta blommorna var avknipsade. Helt stolliga damer. Det måste ju göra fruktansvärt ont. Tydligen jättegoda blommor. Fast jag tänkter inte prova att äta dem.

PS! Vi grät inte. Vi börjar bli duktiga. Det är onekligen lite lättare för den nya ägaren om inte vi står och bölar ( och även för hästen). Men det är ju inte för att vi inte tror att de får det bra utan för att vi är så rysligt glada i våra djur.

Varje häst lämnar ett hål efter sig. Även lille Rapi och han var inte ens vår häst, men ändå så är det en tom plats i hagen.