Tiger låg i halmen på loftet när jag skulle slänga ner ströhalm och då var jag förstås tvungen att ta en paus med honom. Det gick ju inte bara att slänga väck den söte lille katten, för han låg i min ströhalm vid luckan. Jag låg där med Tiger i famnen och hade hur mysigt som helst. Lyssnade på vinden som lät ganska avlägsen och inte så besvärande där i halmen på det varma loftet. Jag tänkte på Doris Lessings bok om Rufus. Ett måste för alla kattälskare. Tiger lät precis så som hon beskriver att Rufus gjorde en enda gång sedan hon tagit hand om honom.

"En gång när han låg och sov klappade jag honom för att han skulle vakna och ta sin medicin. Då kom han upp ur sömnen med ett förtroendefullt, tillgivet, drillande kurr - det slags hälsning som katter reserverar för de människor och de katter de älskar. Men när han såg att det bara var jag blev han sitt normala artiga och tacksamma jag igen och jag insåg att detta var enda gången jag hört detta speciella ljud från honom - i ett hus där det hördes dagen i ända. Så hälsar en mor sina kattungar och kattungarna sina mödrar. Hade han drömt om sitt liv som kattunge? Eller kanske till och med om den människa som hade älskat honom när han var kattunge eller ungkatt, men som sedan rest sin väg och lämnat honom kvar?

Det skakade mig och det gjorde ont, det där intima ljudet, för inte ens när han hade spunnit som en maskin för att visa sin tacksamhet hade han använt det."

Det är aldrig någon som åkt ifrån lille Tiger och både han och Putte låter höra detta underbara drillande, kurrande ljud titt som tätt.