Det blir inga längre utflykter på dagen med de nya rutinerna. Våra förhandlingar var inte så genomtänkta tyckte Aguila och hon sa att vi skulle ändra ingångstiden till 14.30, men nähä där går gränsen. 15.15 fick det bli, för det var ju faktiskt en liten aning duggregn fick vi hålla med om.

När jag frågade henne om hon inte tyckte att jag skulle ha något liv över huvudtaget, mer än att mocka och passa upp hennes gäng, så stirrade hon bara totalt oförstående på mig. Mitt berättigande att få finnas till är tydligen bara för att tjäna överste Aguila och hennes trupp.

Ja ja, det är bara att gilla läget. Det kommer väl en vår och sommar någon gång framöver.

Hon är "one of a kind" den damen.   

Nu ska jag sitta med lite bokföring. Jag tillhör den där märkliga skaran som tycker att det är jättekul! Har fått ett nytt bokföringssystem för mina sociala uppdrag. Lätt och behändigt är det dessutom.

Vi resonerade med Aguila om de nya rutinerna och kom fram till att de får hö kl 7 och sedan kl 9 igen. Tanken är att vi nu ska släppa ut dem vid 10.

Insläpp var vi inte helt överens om. Kenneth och jag tyckte att de kanske då kunde vara ute till 16, men Aguila sa 15. Nu tänker vi prova 15.30 idag. Så får vi se vad gänget säger om detta.

Jag kände mig väldigt rastlös vid 8-tiden. Då var, tidigare, alla hästarna ute eller på väg ut i hagen och klockan 9 var vi halvklara i stallet. Hm, vad göra. Jo, en latte och lite morgonTV var ju något jag kunde prova. Det hjälpte för stunden. Nu har de fått sin andra omgång hö och jag har parkerat mig vid datorn för lite jobb (och bloggning).

Jag tror det är ett hälsosamt vintertempo faktiskt. Jag har vänner som stressar som galningar och jag är orolig för deras hälsa och känner mig väldigt priviligerad över min tillvaro. Att känna sig rastlös för att man tar det lugnt? Galenskap!

Vi ska jobba vidare med lastning av liten hingst och kommer att ta med Aciano som moget sällskap och duktig lastningskompis. Vi har mycket att komma över från gårdagen. Vi hade så mysigt på morgonen. Han låg i sin box och jag borstade hela honom, kratsade hovarna och sprayade manen med honom liggande i boxen. Gullungen! och så blev allt så fel.

Här något mindre, men lika gullig.

Fick rapport från Finland att storebror, Corredor, varit så duktig. Han är nu ridhäst och Kerstin red ut i skogen på honom, med tre vackra ston som sällskap. Han skötte sig utmärkt och jag är lika stolt som Kerstin. Heja, heja! Jag hoppas finska stoägaree får upp ögonen för denna pärla framöver.