Rang är intressant att studera i en hästflock och ja, varför inte även bland oss människor.

Vi tar alltid in hästarna i en viss ordning för att alla ska veta hur det ska gå till och veta sin plats och för att allt ska gå lugnt och fint tillväga. Först in är högst i rang, d v s Överste Hahti alias Aguila (eller om det är tvärtom i namnföljd) med henne går Estela och Cassiopeia. Sedan följer Dula samt Ninfa med dotter Divina.

Bianca är fast övertygad varje dag att vi nog kommer att ha en annan ordning och istället för att gå in sist så blir hon plötsligt först! Jippi! Hon ställer fint upp sig i varje par och blir bortmotad, av oss och av de andra hästarna.

När vi kommer till par nummer två försöker hon varje dag övertyga oss om att det är hon som är mor till Divina och alltså ska få gå in. Hon tittar på oss med sina enorma svarta ögon och säger jo, det är min tur. Lyssnar vi inte så lägger hon huvudet på Divinas rygg och tittar med ännu större ögon. Ninfa är måttligt intresserad.

Någon enstaka gång står inte Dula vid grinden och då har Bianca fått ta hennes plats och hon är sååå nöjd. Hon seglar uppför vägen in till stallet och bara njuter. Hon får gå in med Ninfa. Livet är underbart då.

Det är lustigt hur storleken på ögonen ändras efter hur hästen mår. Vi har noterat att Biancas ögon blivit mycket större under tiden här. De är nu kolsvarta och inringade med svart. Det ser ut som vi målat kajal runt dem. Det här fotot är från när hon anlände från Spanien. Samma har jag sett på gamla foton av Aguila. Hon hade riktigt små ögon då och nu är de också öppna och vackra.

Ögat är själens spegel. Det stämmer nog det.

Ett litet tillägg innan jag missförstås helt... Jag menar alltså inte att varken Bianca eller Aguila hade det sämre i Spanien än hos oss, utan enbart att resan och omställningen kan påverka mycket. Båda stona hade det mycket bra där de var innan. Men båda två tyckte att det var jobbigt att flytta, det märktes. Det tog tid för dem att landa.

Jag ska bänka mig och bara njuta av denna underbara film om en kille som vill bli balettdansör. Jag har sett den en gång tidigare och skrivit om den på bloggen. Jag är inte så road av att se om filmer, men den här är bara så fin.

Är det inte dags att bli lite, lite bekymrad när man hör detta? Det innebär 100 mil på 100 år och då får Stockholm samma typ av väder som norra Tyskland har nu.

I och för sig ganska positivt att det blir lite varmare, men ändå...

Allt enligt en artikel i tidningen Land, som kom idag.