Om hon lovade oss att röra sig med den grace och värdighet som anstår en 12-årig PRE-dam, så skulle hon få gå ut i hage idag, sa vi. Vi lade till att det gjorde inget om hon i princip stod still och betade. Hon gick med på allt bara hon blev fri från fängelset, sa hon.

Så ut i värsta lyxhagen med gräs och INGEN lera eller blöta. Och hon har inte tagit ett enda travsteg.

Vid lunchtid var det dags för besök av veterinären för bandagebyte och spolning. Nu ser det så fint ut att Ninfa slipper medicinen. YES! Det har verkligen gått över förväntan. Underbart.

Tack var hennes lugna personlighet fick hon vara ute till kl 15 och det kändes toppen även för oss. Det är aldrig roligt med boxvila, varken för hästen eller den som äger den.

Nu står överste Hathi och ylar och undrar varför Ninfa och Bianca fick gå in och hon och de andra stackarna ska vara ute. Aldrig blir det bra.... Den hästen är nog den mest personliga varelse jag någonsin träffat. Hon kör med oss som tusan.

Ninfa fick komma ut och beta idag. Dränslangen är borta och hon är lite mer fri att röra sig. Dock i snöre! Först gick Kenneth med henne, eller rättare sagt stod still och betade, en halvtimma och sedan avlöste jag.

Tiger tycker det är mysigt att vara med så han kom studsande. Han är väldigt blyg för hästarna och vågar inte vara kvar om de vill nosa. Jag satt ner på huk och klappade Tiger när Ninfa tog ner sitt huvud och stod helt still och ville bli smekt över mulen. Hon närmare sig sakta Tiger och till slut var vi helt tätt ihop alla tre. Så mysigt och lite magiskt. Vardagsmagi kan vi väl kalla det :-)

Idag blev Ninfa befriad från dränet och det har gått över förväntan med processen. Hon får beröm varje gång av våra veterinärer. Temperamentet är kanon!

Nu kan vi gå lite mer med henne. Ja, om det slutar ösregna... "Helbensbandage" mår inte bra av blöta.

Bailarino-plutten.

Ninfa, den fina.

Vi är så lyckligt lottade att vi inte bara har en kompetent veterinär utan tre! Equimed har en duktig Ursula och två duktiga Annor :-).

Fredag, lördag och idag är det en av Annorna som pysslar om Ninfa. Igår var det drängenomspolning och bandagebyte. Ninfa som hatar när det droppar på benen lät sig övertalas av snälla Anna att det skulle bli så bra så om hon bara fick spola lite genom dränslangen. Nåvä sa hon och fick sedan ett nytt tjusigt bandage. Det verkade faktiskt som hon tyckte det var skönt att bli tvättad och få bort gegget och sedan ett nytt torrt bandage.

Utan dessa tappara veterinärkvinnor som åker Skåne runt och "jourar" hade Ninfa fått spendera en del tid på djursjukhuset. Vi är så tacksamma att få ha henne hemma. Absolut inget ont om djursjukhuset, men jag är så hönsig och mår bäst av att ha mina "små" här hos oss. Nu kan vi ta ut Ninfa några minuter och låta henne beta. Jag repar gräs åt henne och vi byter lite stallkamrater och försöker pigga upp henne.

Nu mår hon prima och tycker det är pest och onödigt att stå inne. Hennes två söner som sällskap är mest skit. Det är bara Bianca som duger, men den stackaren måste ju också få gå ut på dagarna.

Vi får väl hoppas hon kan få gå ut lite sedan när slangen tas bort. Ja, om inte monsuneregnet fortsätter. För det är inte så upplyftande med bandage och den här geggan. Inte ens en ren gräshage utan lera funkar när det är så här blött.

Våra hundgäster håller på med avslutningsfika och det har varit jämnt upp att fixa med förplägnaden. 15 personer på frukost, lunch och eftermiddagsfika. Men alla verkar nöjda och det har varit mycket trevligt att ha gänget här. Vi lär nog få se dem här igen.

Ursula kom tillbaka vid 22-tiden igår och gav medicin. I morse klarade jag själv av det. Tänk så duktig jag är. Första gången för den proceduren också :-)

Febern hade gett med sig igår kväll och var nere på 37,4. Puh, det kändes lite bättre. Nu får vi hålla tummarna att det går vägen.

Ikväll är det ny koll av kanyl och imorgon bandagebyte. Då får vi se om svullnaden lagt sig lite.

Ja, fy för den lede så läskigt det var.

Idag ska jag försöka koncentrera mig på att handla till helgens hundkurs. Ca 20 glada hundar eller i alla fall 20 människor, förhoppningsvis glada de också, kommer på kurs. Alla kanske inte har hund med sig. Det blir säkert en kanonhelg.

Ja, mycket ska man vara med om och mycket ska man lära.... När vi släppte ut hästarna fick vi en smärre chock när vi såg Ninfas högra has. Den var enorm och det såg verkligen förfärligt ut. Vi blev allt lite stirriga. Jag har gått och varit bedrövad över att hon börjar få artros i framknäna och nu kändes det som dödsdomen hängde över henne.

Vi ringde vår veterinär och sedan provade vi om Ninfa ville gå lite. Det ville hon och hon blev så glad över att gå ut i hagen. Hon fick egen hage och vi satte oss i solen och tittade på henne och väntade på Ursula (vår veterinär). Vi trodde väl då alla att det var en lymfangit för jag hittade ett pyttelitet sår på hasen. Ninfa hade 38.9 i feber.

Ursula anlände och konstaterade raskt att någon lymfangit var det inte utan något betydligt värre. Febern var då uppe i 40.1, så antagligen hade det börjat på natten. Det lilla pyttesåret var ingången till en präktig inflammation i bursan.

I sådana läge är man mer än lite tacksam över en kompetent veterinär. Ursula greppade raskt diverse skärverktyg och dränslangar och you name it. Hon konstaterade också att Kenneth och jag är veterinära oskulder och det tar vi som ett gott betyg. Vi har ALDRIG behövt lägga ett bandage på en häst, trots alla år och alla hästar som vi haft i vår vård.

Ninfa fick massor med beröm av Ursula, för detta var inget ingrepp hon normalt gjorde på en vaken häst. Det sprutade ut äckel 1,5 meter ut och Ninfa borde haft gräsligt ont. Hon är nog en mycket smärttålig häst, för hon visade ingen större smärta. Hon knatade runt i hagen utan problem.

Nu blir det dock boxvila några dagar och dunderkur med medicin.

Vad som gjorde mig glad trots allt som hänt i dag var att Ursula sa att artros i framknäna inte brukar var till så mycket besvär. Då får vi kanske ha vår fina, fina Ninfa med oss ett bra tag till.

Vad jag också kan säga är att den här typen av olyckor händer aldrig de dagar man i alla fall bara tänkt gå och dra benen efter sig... utan alltid när dagen är helt uppbokad. Det var bara att greppa telefonen och ändra möten och besök.

Vår lilla gumma när vi precis köpt henne.

Nu ylar Överste Hahti i hagen och hotar med djurförbud för vi är en kvart sena med insläpp. Hon tycker vår inställning att det är ju fint väder är rent nonsens!!!!

Jag fick precis besked från Finland att Corris har ett högst levande och piggt föl på gång och det bör födas i maj nästa år. En liten karoliner blir det eftersom mamma är kallblod. Spännande och vi håller tummarna för att allt går bra hela vägen.

Ja, den dagen jag fotade Capitano var det fint väder, 2009, men idag var det helt förfärligt. Våra hästar fick komma in redan vid lundtid eftersom Kenneth skulle ner till Lotti och Måns i Genarp och träna inför våra företagskurser. Våra hästar tyckte det var en lysande idé.

Ikväll får vi besök av en hästtjej som är borstningssugen och det säger vi inte nej till. Vem vet hon kanske vill rida också...

Är det ett vintertecken när tranorna drar över oss på väg mot värmen? Kenneth kom in och berättade att det stod över 60 tranor på grannens åker. Tyvärr stod jag med en batterilös kamera, så jag fick inget bildbevis.

Min grymt envisa förkylning ger inte med sig. Iklädd morgonrock kröp jag under täcket i förmiddags och somnade som en klubbad kossa. Kanske, kanske jag borde låta någon lyssna på mina lungor....Fast det blir nog bättre imorgon. (Det har jag trott i en vecka nu).

Ett litet tag trodde jag att Gucci skulle krypa upp hos mig och ligga och "trösta" mig, men hon är en svårflörtad sängkatt. Hon trampade runt lite och valde sedan favoritstolen.