Ja, men nog är vi väl så lite till mans. Hittar man en artikel där det som står överensstämmer med ens egna värderingar så tycker man att det är en bra artikel.

Nu var det en artikel i Ridsport om Karslunds gård utanför Sthlm som drog till sig mitt intresse.

Bl a står det att för hög form på unga hästar ger ryggproblem och de flesta ryggproblem kommer av felaktig ridning. Ryggkotpelaren är inte färdig förrän hästen är sju år! Men medellivslängden på svenska halvblod var, i alla fall för något/några år sedan, sju år. Skrämmande eller hur? Förr i tiden räknades hästen som unghäst tills den var 7-8 år. Idag tittar folk konstigt på en om man inte ridit in hästen när den är tre. Jag är lite gammalmodig i det avseendet och vi lägger helst inte sadel på våra förrän de är fyra år. Jo, de kan ha sadel på, men inte ryttare.

Vissa hästar känns klara vid tre, som Azora och Aciano, men som tur är har tidsbristen gjort att de ändå fått gå och dra benen efter sig i hagen. Jag kommer så väl ihåg den spanska veterinären förra året som blev mycket förtjust i Bailarino och som bestämt sa till mig att "börja nu långsamt med honom och rid honom INTE när han är tre!"

Vi jobbar dem vid hand och lär dem allmänt gott uppförande osv. Det tycker jag man kommer långt med i unga år. Vår lilla Futura och Bailarino känns absolut inte mogna som ridhästar och då blir ändå Futura fyra i år. Hon får vänta ett tag till. Baila är fortfarande min lille bebis och han är barnslig och gänglig. Inte redo varken i huvud eller kropp.

Azora var stadig som en klippa vid 2 1/2 och Aciano likaså. Man måste se till individen.

Jag vill gärna att de blir 25 år, minst, och då spelar det inte så stor roll i det långa loppet om man klättrat upp vid tre eller fem års ålder.

En bild från Linda Tellington Jones, med body-wrap. Detta är något som man kan använda på alla hästar. De behöver alltså inte ha några problem. Det är aldrig fel att jobba med kroppsmedvetenhet. Här kan jag tänka mig att de använder det för att skapa trygghet hos hästen. Den här övningen är bra förberedelse för lastning. Hästen lär sig gå mellan och över lite läskiga saker, som plast. Ovana underlag som förbereder den att gå på rampen i transporten.

Man börjar med stort mellanrum och minskar det vartefter som hästen känner sig OK med övningen. Till slut går den på plasten.

Som med allt gott ledarskap ska man öka förtroendet hos individen, inte tvinga den på något sätt. En avslappnad individ lär sig mycket snabbare och man får en mer bestående kunskap. All spänning och rädsla motverkar detta. Sunt förnuft, eller hur? Dessutom är allt som är roligt lätt att lära sig!