Kenneth och jag tog en uppfriskande promenad med Azora och Estela i det fina morgonvädret. Vi gick runt byn och det är nyttig miljöträning. Vi går inne på de ganska smala gatorna mellan husen och ibland är det någon som klyver ved, en annan gång far en dörr upp och två små flickor tjuter som brandsirener när de får se oss, en cylist far förbi i 100 knyck och diverse andra skrämselmoment. Än så länge är det inget som rubbar tjejernas lugn, men tåget återstår. Det har vi missat med ett par minuter. Vi går längs bullermuren och det ska bli lite spännandeatt se hur de reagerar om ett tåg viner föbi.

En bra undersökning att ha i minnet är den om hur våra förväntningar påverkar hästarna. I ett försök sa undersökningsledaren till ryttaren att när ni kommer runt hörnet där borta så kommer det att stå en peron och fälla upp ett paraply. Trots att personen inte fällde upp paraplyet blev hästarna skrämda. Alltså! våra förväntningar överförs på hästen och den blir rädd även om inte något läskigt händer. Därför får vi ha i våra hjärnor att tåg är kul saker och inget att hoppa runt för :-)

Jag lyckades hitta deltagarbeviset på en av de TTEAM-kurser jag gått. Det visade sig vara en 6-dagar kurs och antagligen har jag gått två 6-dagars för Robyn. He, he jag måste ju vara klok som en bok. Och ändå hade jag glömt de allra första stegen i hur man startar en ung häst. Teflonminne...

Det var något som inte stämde när vi skulle göra TTEAM-varianten på Azora med tömkörning. Jag tog ju ändå henne i huvudet när jag skulle stanna och jag klurade och klurade på vad det varjag gjorde galet. Aha, jag hade glömt att man fäster linorna i typ en brösta och stannar från bringan. Hästen ska lära sig att balansera sig och stanna med tyngdpunkten bak och lära sig att INTE hänga i handen. Den som sköter "huvudet" är bara med som extra förstärkare och hjälp om hästen inte förstår kommandot från personen som går bakom.

Så nu får vi ta om det från början. Då går det nog lite bättre.

Snart flädersaftsdags