Hon är ett kvicksilver vår lilla Tuss. Hon börjar ta lite längre promenader utomhus och vi "hoppas" hon förstår att rasta av sig. Klättra i något träd eller så kanske. Använda all sin sprudlande energi till något produktivt. 

Här är hon på flugjakt bland min kära orkidéer. De är väl snart ett minne blott.

Hon hoppar glatt fram till Putte när de träffas och jag har en känsla av att vi inte enbart kan lasta honom för slagsmål som uppstått. Tuss har inte riktigt koll på de sociala koderna i kattvärlden :-) "Hej, hopp här kommer lilla jag och nu kan vi väl leka."

Vi slussar fortfarande, men de träffas i köket och det har gått bra. Det gäller bara att ha lite koll på Tuss studsande. Man studsar inte ostraffat på Putte.