De flesta, som inte har häst, tror att jag lever någon slags drömtillvaro här på gården. Går bara omkring och gör ingenting och njuter av alla min vackra hästar.

MEN nu är det så att så inte är fallet. Varje morgon ska jag forcera den här dyngan på väg ut i hagen med hingstarna. Iklädd mindre sexiga gummistövlar och skitiga joggingbrallor. Det är liksom ingen mening att klä sig rent och snyggt eftersom leran sprutar omkring när jag trampar i hålorna.

På dagarna kan pojkarna roa sig på 1 1/2 hektar, vilket de väl också gör ganska långa stunder.

Men av någon anledning står de också väldigt gärna här, eller rättare sagt springer omkring här.

Igår gick det åt 60 liter varmt vatten för att klura ut vilken färg de hade på bakbenen. Svansen var en stor lerklump. Visst vi kan stängsla bort den biten, men då gör de gyttjepöl på nästa bit i hagen så ännu mer blir förstört. Puh!

Allt detta roar vi oss med antingen vi är förkylda eller har andra sjukdomar. Det är bara att skutta upp ur bingen och mocka, göra höpåsar osv, osv, osv.

Så romantiskt och sysslolöst är det varje dag i en hästägares liv. Alla som har häst vet precis vad jag menar. Fast när mars-april kommer har jag glömt allt det här och ser fram emot sommaren. Tror jag....

 

Magda

1 januari 2014 22:52

:-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...