Jag satt och skrev ett långt filosofiskt blogginlägg och när jag trycker på spara säger datorn ”du har ingen nätanslutning”. Blev jag lite kokt? Ja, det kan man nog säga :-)

Kom fram till att nu var det dags att tänja på min komfortzon istället för att sitta och svära åt datorn. Gick ut i stallet, sadlade Azora och red alldeles, alldeles ensam. Ingen annan människa i ridhuset. Det var nästan att jag tog den där selfien, som jag lovat mig själv att aldrig lägga på nätet. Men mitt leende var så brett att det inte fick plats i kameran kom jag fram till. Ni slipper alltså selfie av drygt smilande ryttaren Ann-Britt Bolinder.

Djädrans vilken go känsla. Jag tyckte vi hade förberett henne väl och jag har lånat ut henne på massor av olika saker och hon har alltid uppfört sig exemplariskt. Så varför skulle hon få tokryck med sin lilla matte på ryggen. Hon tuffade på lugnt och fint och hon blir en perfekt tanthäst till mig.

Ingrid får ta den lite hetare varianten, Estela. Fast hon blir säkert lika cool med samma förberedelser som Azora fått.

Där fick jag kvitto på att skynda långsamt är inte helt fel.