Jag blir VANSINNIGT irriterad på hästar som gör att grimskaftet blir sträckt när jag går med dem. Antingen att de benar på så det sträcks eller går och tittar åt ett annat håll så att det sträcks. Då tryter mitt tålamod och därmed också mitt logiska tänkande.

Futura är en sådan häst. Hon är den absolut snällaste häst jag någonsin träffat. Det finns inget dumt i henne av någon sort. Jag tror inte hon någonsin ens tänkt en sur tanke, men hon sträcker grimskaftet!!!! Och mattes hjärna kommer i blockad.

Ni hör så otrevlig jag är :-) och vad jag kräver av min små tottisar. Igår kom jag på den briljanta idén att testa vad som hände om jag istället för att låta henne sträcka det, gav efter och tog fram min hand så att det slackade. Gissa? Hon slutade dra. Åh, en sådan idiot jag varit.

Ikväll när vi tog in (jag tar Futura och Azora i par) drog hon med en gång och jag släppte genast fram min hand, så långt fram jag kunde, vilket resulterade i att hon omedelbart stannade, tog ner sitt huvud och började lukta på gräset. Så fortsatte vi hela vägen upp till stallet, och det är ett par hundra meter att öva på. Jag slackade så fort det fanns en tendens till att hon drog och hon gick för det mesta lite bakom mig med hängande grimskaft. Gissa om jag skämdes och gissa om jag nästan fick lite gåshud. Kära nån så vi påverkar dem. De gör ju sällan något fel utan det är för det mesta vi människor som strular till det.

Kenneth är på Eurohorse och jag är så trött på blötan. Ingrid har hjälpt mig i stallet. Vi släppte ut hingstarna ett par timmar, men de andra stannar inne. Skönt med ridhuset. Där får de rasta sig lite.

Jag tror regnet är på ingång. Kan bara utbrista i ett BLÄÄÄH!

Fast stararna piggade upp i morse. De har underbara ljud för sig. Knarrar och kvittrar och är helt egna i sitt prat. Idag var ankomstdagen för i år. Undrar om det blir ett bo i varje gavel. Det låter gulligt när vi hör ungarnas pipande när vi sitter vid köksbordet.