Jag har varit så bekymrad sedan vi tog beslutet att betäcka med våra egna hingstar. Var så rädd att deras kamratskap skulle gå åt fanders och allt annat som snurrat i huvudet på mig. Som nästan alltid, har jag oroat mig helt i onödan.

Vi valde Aciano till Aguila och Bailarino till Azora. Stona har varit inne med hingstarna ett antal nätter för att bekanta sig och hingstarna har fått nosa på damerna på morgonen.

Jonny, som har vana av PRE och hingsthållning, var snäll och lovade att hjälpa oss. Jag har stor respekt över de krafter man sätter igång och jag ville att allt skulle gå lugnt tillväga. Hingstarna måste lära sig hur man uppför sig i damsällskap osv. Jag är ödmjuk nog att ta hjälp av andra med mer kunskap. Både för vår egen och hästarna skull.

Igår var den stora dagen kommen och vi började med Aguila och Aciano. Det var rent rörande att se och jag var faktiskt lite tårögd över hur fint han skötte sig. Helt enligt skolboken när den värsta ivern hade gått över. Han är bara fantastisk. Aguila stod helt stilla så bättre kan det inte bli. Han fick nosa, pussa, prata och uppvakta henne. Själva språnget tog han i ultrarapid och landade mjukt, mjukt. Underbara Aci.

Bailarino är en liten slyngel än, men han sansade sig. Dock ville INTE Azora att han kom nära trots att hon visade brunst. Det kan bero på en mängd saker. För sent eller för tidigt i brunsten, hon blev rädd för honom, hon tyckte inte om honom mm. Inte lätt att veta.

Imorgon kommer vår veterinär för att kolla stona. Då får vi veta lite mer om hur de ligger till. Har Aguila släppt ägget är det ingen mening att prova med fler språng. Vill också få koll på Azora. Finns det något ägg, är det litet och skruttigt eller ser det fint ut.

Vi beslöt att hålla oss till den egentligen ursprungliga planen att Aciano skulle betäcka Azora. Vi använder inte Baila i år utan han får växa till sig mentalt. Han blev mycket stressad och var helt genomsvettig.

Ikväll tar vi in och låter dem hälsa i stallet. Azora får stå i gången och Aci får prata och nosa. Men vi betäcker inte oavsett vad hon visar. Vi väntar tills veterinären kollat och tar i så fall nästa brunst. Vi stressar inget. De är båda noviser och om hon fölar i början av maj eller juni spelar ingen roll. Att det blir lugnt och fint är det viktigaste.

Så kom då sanningens ögonblick när vi skulle släppa ihop hingstarna igen. Jag hade en känsla hela tiden av att det skulle gå bra. Jag väntade mig lite bus precis när vi släppte, men ack nej. De var lugnare än vanligt. Aci brukar kuta bort och gnägga på damerna och kolla att de finns kvar, men idag började de beta sida vid sida. Det är knappt man tror att de där två är "på riktigt". De har gått sida vid sida idag, betat, druckit vatten ur baljan samtidigt.

Bildserie på godingarna.

 

Bea

13 juni 2014 00:23

Så härligt att läsa om Era hingstar och underbart med Jonny som hjälper till :)
Ha de gott och njut av sommaren /Bea

http://www.galopep.bloggplatsen.se

Ann-Britt

13 juni 2014 07:59

Tack och lycka till på Championatet :-)

 

skogsfun på dal

13 juni 2014 08:46

Så underbart att ni nu har egna hingstar, som är bästa kompisar dessutom. Rena idyllen om du frågar mig :-)

http://barasaras.bloggplatsen.se

Ann-Britt

13 juni 2014 08:59

Tack. Ja, det börjar bli rätt bra ;-)både för oss och hästarna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...