Nästa helg är det Hanna-kurs och vi har 11 ryttare bokade plus en hel del fotfolk. Vi börjar redan fredagskväll för att alla ska få sina tre ridpass.

Jag har genomlidit säsongens första präktiga förkylning. Barnbarnet har börjat på förskola och vi ska nu immuniseras :-)

Stallet ska tvättas innan kursen. Det blir veckans projekt. Ligger lite lätt back pga förkylningen, men jag hinner säkert. Får väl skära några kurvor på slutet.

Nu inväntar vi lite värme i veckan och det är underbart att hästarna kan vara ute fortfarande. Vi har massor med bete och lär inte behöva tillskottsfodra på en månad.

Barnbarnet plockar kastanjer med morfar

Jag är för det mesta lyrisk över rasen PRE och det blir bara "värre" kan jag säga ju mer jag jobbar med dem. Ingrid som är van vid araber och vi själva som haft ett par halvblod kan bara berömma PRE i alla situationer. Livet blir behagligt och enkelt :-) Något rätt gjorde väl den gode Filip på 1500-talet när han kom fram till att det här var en ras för kungar. Jag är honom tacksam och ännu mer tacksam över att man inte behöver vara kunglig för att äga en konungahäst idag. Tänk att spanjorerna kunnat bibehålla ett så gott avelsarbete genom åren och inte förstört rasens temperament. Där tycker jag halvblodsaveln har styrt lite fel. När man avlar på prestation och glömmer bort att det ska vara trevligt att umgås med djuren också.

Det är bara att hoppas att ”vi andra” som fortsätter aveln utanför Spanien begriper detta och inte går in i gamla halvblodsspår.

Igår provade Ingrid att löslongera Estela i galopp och det gick bättre än när hon har kapson. Estela är en känslig dam.

Här avslutar de sitt arbete för kvällen med lite "gå fot-övning". Jag tycker man glömmer bort att det faktiskt inte finns några tyglar som håller Estela på plats när man ser hur fint hon följer. T o m när hennes unge, Cassi, står och skriker efter henne i hagen. Estela svarar men sedan koncentrerar hon sig igen.

Nu har det äntligen kommit en film som visar ground-work och longeringsprovet i AR. Då kanske t o m jag ska kunna memorera detta och öva lite mer konstruktivt. Vi får väl se vad Azora säger om detta.

Ja där gick hon miste om en härlig prommis. Vi började på stranden och gick sedan genom skogen tillbaka.

Estela var så himla duktig. Jag kan knappt fatta att hon bara är riden ett fåtal gånger. Hon balanserade upp sig perfekt. Snubblade inte en enda gång.

Futura följde också med. Hon säger då aldrig nej till ett äventyr. Hon gick bakom mig när jag skulle hämta Azora och sa "ta med mig". Jag hade inte hjärta att säga nej.

Tyvärr blev jag utan min efterlängtade ridtur.

Ingrids sambo följde med och en av deras hundar, Bianca. Futura ville så gärna hälsa, men nej tack sa Bianca.

Finns det någon mer nyfiken än Futura?

Jaha, nu är både Estela och Azora skrittade och travade på stranden. Vad ska vi nu hitta på för oktobermål? Galopp kanske? Lite mer styrka på pållarna så borde det vara ett möjligt mål.

Det var massor med folk på stranden igår. Folk låg och solade både med och utan badkläder    Flera stycken badade och ett helt gäng ungdomar spelade något, typ volley-boll/handboll/fotbollsaktigt när vi var på väg ner mot vattnet. Våra pållar tittade mycket intresserat. Estela gick och provade målen efter vår ritt. Tyvärr hade alla glada ungdomar gett sig av så hon kunde inte vara med och spela.

Jag njuter av varje solig dag. Det kan ju vara den sista...

Utsikt mot Danmark

Under flera år har jag hellre jobbat från marken med hästarna. Har inte haft den minsta lust att rida. Lite skyller jag på vårt förra halvblod. Han var en otroligt nyckfull herre oavsett vem eller hur han hanterades.

Han sänkte mitt självförtroende och gjorde att jag tappade sugen. Å andra sidan har jag blivit rätt duktig på vid-hand-arbete. Inget ont som inte har något gott med sig.

Men nu tror jag minsann att Azora har hjälpt mig att hitta glädjen igen. Hon tar hand om sin sköra matte och jag känner mig trygg med henne.

Igår kväll längtade jag till idag och vår stund på stranden. Jag vet inte när jag senast längtade efter ett ridpass. Hennes trav är så mjuk och hon lösgör min onda rygg. Jag har ju sagt tidigare att hon skulle bli min pensiohäst och hon har lyssnat på mig.

Jag hoppas hon kände min tacksamhet.

Vi njuter i fulla drag av det vackra vädret. Åkte till Sibirien igen med Azora och idag fick Estela följa med. Jag slängde med sadel och hjälm och hoppades att Azora skulle vara på humör att kånka runt på mig ett tag när vi var framme. Det var hon :-)

Vi traskade en bit så hon fick blåst ut lite luft och jag kunde hitta en stubbe att kliva upp ifrån. Tiden är förbi när jag slängde mig upp från marken. Eller, egentligen har jag aldrig lyckats slänga mig upp om jag ska vara ärlig. Är sååå tacksam över uppsittningspallar.

Vi hade repgrimmorna på och jag gjorde en tygel av det långa grimskaftet. Jag skrev ju ner vårt mål att kunna skritta och trava på stranden senast i oktober. Uppnått, jippi, idag! På fredag följer Ingrid med och då blir målet fullständigt när vi skrittar och travar båda pållarna.

Snälla sol skin på oss några veckor.

Ursäkta filmkvaliteten. Enhändigt med kamera i typ kameraväska med flipprande fodral medför fingrar i vägen och lite skakig film.

Vi behövde ladda batterierna och drog iväg till Sibirien.
19 grader varmt och två glada hästar. Underbart!

Vi mötte två ledsna vänner som förlorat sin lilla valp. Vi stod och pratade ett tag. När maken och jag skulle gå vidare ville Azora inte följa med. Hon ville vända och följa våra vänner. Hon kände instinktivt att de behövde tröst. De är allt bra snälla våra vänner djuren.

Jag sågade ner grenar och Ingrid fick ta med sig så många plommon hon ville. Du store tid vilka mängder vi har i år. Trädet behövde beskäras och då var det ju fiffigt att göra så här tyckte jag. Det är enklare att beskära när man ser trädet med frukt. Nu ser det lite bättre ut och får mer sol ner till frukten.

I bara farten åkte det med två äppelträd också i beskäringsivern. Det är ett fruktår i vår trädgård och jag vet inte vad vi ska ta oss till med allt. Hästarna kan få lite äpplen och en del får vi spara till rådjuren så de låter bli mina rosor. Men alla de andra? Känner inte att jag får plats med mer i kylen. Lite mos kanske att frysa in? Det är ju himla gott att ha i vinter. Passeringsmojängen, hatobjektet ska fram.

Azora och Futura fick följa med på promenad. Estela hade inte tid, sa hon :-) Azora såg lite ofräsch ut när vi väl fått sadel på och kom ut på gården. Det fick bli promenix utan sadel. När vi kom tillbaka hade hon "ledat upp sig" och var fin och smidig. Vi väckte dem så det var kanske bara så enkelt att hon var morgontrött/sur. Hon blev en aning stött när vi påstod att detta är bra motion för trinda damer. Trind, sa hon? Men hon frustade som tusan efter ett tag och slutade sura. Inte så dumt ändå kanske.