Vi känner oss så bortskämda med alla ston fortfarande ute på bete. Hur länge får vi njuta?

Den här förbaskade tidsomställningen passar inte alls mig. Jag slocknade 21.30 igår och vaknade kl 04.00 Det kan ju tyckas helt onödigt, eller hur? Inte fick jag något vettigt gjort de första två vakna timmarna utan försökte bara somna om, vilket inte fungerade. Klockan 06.00 var jag uppe och släppte in katter, hämtade tidningen och åt frukost.

07.30 tog jag ut Baila för ett litet pass i ridhuset. När han inte hade en ryttare att tråna efter gick det bättre med markarbetet. Den pållen har minst två rävar bakom varje öra :-)

Ena varvet låter han sig longeras hur fint som helst och i det andra ska han bara busa med mig. Kutar 3/4 varv och sedan stannar han och tittar på mig med otroligt nöjd min. Grrrr säger jag, men det hjälper inte. Det gäller att fundera ut ett sätt att bryta ner övningen och "lura" honom.

Jag gick närmre honom och så fick han göra travstarter, gå ner i skritt, trav, skritt och det gick prima. Då kunde han gå varv på varv utan att diskutera. Så fick han en äppelbit när han var duktig. Kanske var det det som gjorde tricket? Men med en ung häst tycker jag att han först och främst ska finna glädje i att jobba med mig. Inte att han till varje pris "lyder". Jag gillar inte det ordet alls förresten!

Vi var båda mycket nöjda med vår prestation efter passet.

Han förstår inte alls poängen med att Ingrid ska sitta på pallen och titta på när jag jobbar honom från marken.

Han tvärnitar vid Ingrid och ger mig en menande blick "nå, ska hon upp eller? "

Jag gav med mig och då var han så nöjd. Det är ju kul när det är på det hållet. Jag får väl ta markarbetet när Ingrid inte är närvarande :-)

Nästa gång ska vi prova lite utan lina. Han börjar förstå vissa hjälper, men behöver mer utbildning på lina. Även om inte han håller med om det.

Aciano kan numera styras med en fjäder. Helt underbart att se. Här har vi fått alla fördelarna med AR-träning bekräftade.

Vi har också fördelen att jobba med hästar som aldrig varit med om något traumatiskt, aldrig varit skadade, som fått leva ett gott hästliv och som är mjuka och fina i kroppen.

Busarna gnabbas.

Vad är detta för en liten krabat undrar Aciano.