Kände mig nästan lite hög när vi var klara. Trots att jag egentligen backade på utbildningsstegen gick vi framåt. Hm, hur gick det till?

Jo, jag fick backa för jag gjorde inte riktigt rätt. Hästarna kunde mer än jag och jag gav fel signaler. Kenneth såg i helgen att så fort jag fick för snäv vinkel mellan mig/longerlinan och Bailarino så stannade han. Det har ju känts lite frustrerande att jag inte kunnat få honom att trava hela varv, men där fick jag förklaringen. Det lilla felet jag gjorde stoppade honom. Nu fick jag jobba som en liten iller för att hela tiden ge i linan och ha handen lite framåt med öppen hand. Snacka om andfådd matte när passet var över.

Så trevligt när den unga, som jag trodde outbildade hästen, utbildar mig.

Med Aciano var det att jag vinklade mina egna axlar för mycket och lite för snabbt, vilket gjorde att Aciano vände in helt istället för att bara minska volten. Ingrid satt och tittade idag och kunde rätta mig.

Sedan gick det som en dans. Alltså att backa kan föra framåt. Bra, då fick jag lära mig det :-)

Bailarino bjöd på några steg galopp i söndags och jag kände att han gärna nog gjorde det idag också. Han travar lugnt och fint och så sneglar han in mot mig och liksom frågar. Då räckte det att jag höjde energinivån lite, lite och han gled över i galopp. Makalöst fint faktiskt. Annars brukar de första galoppsprången oftast vara lite skuttelihopp och tjohejsan, men här var det i full balans, rätt galopp och maffigt.

Han är så rysligt grann den killen.

Eftersom vi nu hade backat med vår egen utbildning så backade vi även med ridambitionen. Men Ingrid hängde "fritt i luften" och Baila stod helt still båda när hon klev upp, klev av och tills jag bad honom gå fram. Stort framsteg!

Jag fick god motion. Lite övertydligt med linan än så länge, men det var tricket som behövdes.

Jag finner att för PRE ser man ofta bilder med väldigt flashiga rörelser, men är de särskilt funktionella för hästen och dess träning? Höga frambenslyft utan att varken rygg eller bakben hänger med. I längden blir det mycket påfrestande för hästen. Spansk skritt är poppis att visa och på i princip alla bilder är det frambensviftning utan att resten av kroppen hänger med.

Det verkar som man säljer hästar med dessa bilder, men jag är ju som vanligt motvalls kärring och visar lugna och inte så spektakulära scener från vår träning :-)

Vi fortsatte med hingstarna och den lilla träning vi gjort, 3 + 2 dagar sedan i tisdags, har gjort underverk. Bailarino var mycket duktig idag. Allt börjar ramla på plats.

Aciano tycker inte alls om sadeln när den precis kommer på. Efter ett tag accepterar han den. Vi kände att vi får bryta ner svårigheterna. Vi vill inte skapa sadeltvång för det är det svåraste man kan ge sig på att arbeta bort.

Idag tog vi tömkörningsgjorden och han tycker det är läskigt även när den läggs på trots att den inte väger något, men det är antagligen själva trycket mot magen han ogillar. Inte tyngden. Vi spände ytterst löst och drog åt ett hål i taget. Jag ska lägga in TTEAM-övningar för honom i veckan som kommer. Han är även känslig vid ryktning. Det ska vara mjuka fina borstar. Han hatar att bli blöt av regn, när det rinner längs ryggen. Han är en känslig själ vår lille Aci.

Jag provade att ta bilder kontinuerligt med kameran för att få någon som blev hyfsat OK. Här tycker jag man ser en ung häst i trevlig form med benen ibland helt parallella. Tyvärr blir bilderna suddiga när de beskärs. Sorry...

Jämför med denna informativa bild så ser ni vad jag försöker säga. Här ser man tydligt vad som händer i exempelvis ryggen när frambenen lyfts högt om inte bakbenen hänger med i rörelsen.

Lite pussmys efter passet. Aci älskar att få gommen masserad. Vi har alla våra egenheter ;-)

Vilket underbart väder, sommarvärme. Man kan verkligen inte klaga. Jag inledde dagen med brödbak och sedan tog vi killarna på ett pass i ridhuset.

Baila var verkligen duktig idag. Inget tuggande på linan alls och jag kunde för första gången få till longering i trav där jag satte takt och ton. Där ser man att trägen vinner. Jag har ju alltid sagt att när han förstår vad som föräntas av honom är han cool som en gurka. Inget tuggande eller andra fasoner. Det börjar likna något :-)

Cassiopeia har blivit åsidosatt när vi lagt så mycket tid på alla andra. Nu tyckte vi det var dags för en promenad runt byn. Hon har faktiskt aldrig lämnat gården. Nackdelen med att ha ridhus.

En liten by en lördag är ganska livaktig. Vi passerade alla sorters gräsklippare, varav någon lät som en stenkross, folk som sågade och borrade, lastade bilar, körde moped, bilar som körde nära, nära osv. Allt som tänkas kan förutom tåget. Det lyckas vi alltid missa. Vi får ta och lära oss tidtabellen så vi kan öva på det med.

Vi kan konstatera att Cassi är bara helt stencool. Hon traskade på med öronen framåt hela tiden. Estela (hennes mamma) fick följa med och hon kände sitt ansvar. Hon var lite piggare än vanligt och hade mycket mer koll på vad som hände runt oss än vad hon brukar.

Futura var förtvivlad över att hon inte fick gå med oss. Lilla stumpan. Det får bli nästa gång. Kanske Futura och Cassiopeia. De är lika nyfikna de två. Alltid dessa två som ska undersöka allt, som kommer fram först av alla om man fixar med något i hagen.

Ingrids ena fot har haft närkontakt med en häst så hon fick sitta stilla och vara kamerakvinna idag. För en gångs skull syns alltså jag på bild :-)

Aciano tycker fortfarande att det där med sadel är tveksamt, men det har gått framåt sedan i tisdags. Idag reste han sig inte. Han krummade inte och han blåste inte upp sig speciellt mycket heller. Det finns hopp. Så klart ;-)

Vi övar på att byta varv i trav. Det gick bättre igår än idag. Det var nog för att kameran var med idag ha, ha.

Bailarino fick vikt i stigbygeln och det brydde han sig inte om. Han är cool med det mesta som händer. Lustigt nog är han på så sätt lugnare än Aciano, trots att Aci är den mjukare typen av dem. Jag ska bara få bukt med hans tuggande, vilket han hemfaller åt när han blir lite nervös eller inte vet vad som väntas av honom. Han är snabb som en kobra på att suga tag i grimskaft och linor. Så fort han är lugn med situationen slutar han helt med detta. Ett övergående fenomen alltså. Och väldigt barnsligt.

Men det är just detta temperament som gör att han säkert kommer att bli en riktigt kul ridkamrat. Hans energi ska bara kanaliseras till rätt saker. Han är lättare att jobba från lite avstånd än om jag går precis bredvid honom. Från ryggen blir det helt säkert inga problem alls. Han gillar att jobba och vill verkligen göra rätt.

Han är lite grann som vårt gamla halvblod som gärna jobbade tills han stupade, aldrig klagade över något kroppsligt och gärna ställde till med lite träningsvärk. Macho kille, men inte så nyttigt för hans egen skull. Då gäller det att jag reglerar arbetets intensitet. För den här typen av killar kör tills de dör om man ber om det.

Här har vi i alla fall samma vinkel på "bakbenen".

Jag tycker att arbetet har gått ca 300 % framåt sedan i tisdags och det får jag väl vara nöjd med?

De ställde upp sig vid grinden lite innan 9. Redo för jobb. Positiva killar.

Jag började med Bailarino och han hade sovit på saken vilket gjorde allt så mycket enklare.

Kluddigt att hålla häst och fotografera samtidigt men lite klängande blev det. Utan problem :-)

Annars var det stora jobbet idag att stå stilla och slappna av. Han var helt slut bara av detta. Ögonen nästan föll igen på slutet. Lilla killen. Min bebis.

Aciano var superduktig. Svarade klockrent på hjälperna. Riktigt roligt att jobba med honom.

Han fick sadel på sig när jag jobbat honom ett tag utan. Mycket märkligt tycker han. Han ställde sig rakt upp och trodde väl att den där mojängen skulle ramla av. Men nähä det gjorde den inte. Okej då ska det väl vara så då, sa han och var efter det helt komfortabel med sin nya situation.

Vi kämpar vidare imorgon och jag ser fram emot det.