Man måste låta det vara roligt att träna med sin häst. Det kan inte vara perfekt hela tiden. Nöj dig med den där nanosekunden när allt stämmer och gläd dig åt den. Nästa gång kanske det blir två nanosekunder.

Ibland får jag samtal eller mail från personer som så gärna skulle vilja vara med på kurs, men de tycker inte att de är duktiga nog. Va! Jag har den bestämda åsikten att man går kurs för att lära sig något och om man redan kan allt är det ju liksom meningslöst att gå kurs :-)

Ibland följer jag trådar på fb, speciellt inom AR. Där har det tyvärr blivit så tekniskt ibland så jag tror inte att någon förstår någonting emellanåt. 79 kommentarer och alla har förstått olika. Alla förstår utifrån sin erfarenhet. Detta gäller med allt informationsutbyte. Inget unikt för dessa fb - trådar. Men varför krångla till det så in i bängen?

Känsla och glädje är de viktigaste ingredienserna tycker jag. Jag hade en gång en väldigt excentrisk lärare inom skrädderi som sa att det går aldrig att få en klänning helt perfekt för då har man jobbat "sönder" den. Sluta när du är nöjd och fortsätt inte att peta mer.

Jag sydde många balklänningar och brudklänningar. Många modellerades direkt på kunden och jag förstod exakt vad hon menat när jag stod där och veckade tyget . Det gällde att sluta i rätt tid annars kunde jag ha pajat en hel drapering och fick börja om. Och det gick aldrig att få det lika bra som första gången då. Det gick inte att upprepa känslan.

När jag jobbar med en häst vill jag att den ska få känna sig duktig. Strunt samma om det inte blir perfekt.

Nu läser jag om att göra Barnet till ridhäst. Läs gårdagens blogginlägg om du undrar vad jag jiddrar om :-)

Att man inte får spänna bågen för mycket. Men strängen får inte heller vara för lös för då blir den här hästen nervös.

Vi har 9 hästar och alla är olika. Oj, vad jag kommer att lära mig mycket.

Under vår tid i Stockholm jobbade jag flera år med handikappridning både på ridskola och privat med vår egen ponny. Tillbaka i Skåne har jag inte haft passande häst för ändamålet men vår gård var, ett par år, värd åt daglig verksamhet en dag i veckan.

Jag lärde mig att umgås med personer som var annorlunda i kropp och psyke och jag lärde mig att uppskatta dessa personer väldigt mycket. Den ärlighet och värme som de gav var berikande. Jag lärde mig också att uppskatta hästarna jag jobbade med. Deras lugn och vänlighet när vi satte upp en svårt funktionshindrad ryttare. Just den hästen kunde jag ha sett på en vanlig lektion tidigare i veckan, bockandes och studsandes med icke funktionshindrade ryttare. Men på våra lektioner gick de som på tunn is. Aldrig att de busade eller bar sig illa åt.

Jag har kikat i Hempflings bok "Hästens själ" och försökt klura ut vad våra hästar skulle passa in i för karaktärstyper enligt hans sätt att kategorisera.

Jag har alltid sagt att Futura är lite som de personer jag beskriver här i början. Hon är en vacker själ, så otroligt snäll och nyfiken. En oförstörd personlighet. Jag tror inte jag träffat på någon sådan häst någonstans. Hos Hempfling hittade jag hennes karaktär och det är den häst han kallar "Barnet". Visst, det är ju på pricken!

En personlighet som är lekfull och som inte lämpar sig för högre skolning eller långa, utdragna träningspass. En häst som man kommer att kunna ha många glada stunder med om man själv är vuxen. Två barn som möter varandra blir ingen bra kombo.

Barnet är charmig, intagande och vacker. Den har ett gott temperament. En häst som aldrig kommer att bereda en några problem om man tar hänsyn till Barnets begränsningar. Man måste lotsa den långsamt framåt.

Det är precis detta jag märkt nu när vi börjat förbereda henne för ridning. Tar man allt lugnt och metodiskt och låter henne fundera så fungerar det perfekt. Det har gått mycket bättre än vad jag förväntat mig. Hennes mamma har ett helt annat temperament, med mycket mer ifrågasättande. Futura köper allt man säger om man gör det lugnt och ärligt. Hon tror inte någon om något illa utan litar blint på en. Nästan lite rörande.

När vi säljer henne blir det alltså extra viktigt att hitta någon som förstår Barnets personlighet och som uppskattar dess synsätt på världen. Man får en fantastisk vän som är med på allt från galna upptåg till lugna promenader. Som ser på världen med oskyldiga ögon.

Det måste ju finnas någon därute som söker en vän. En person som inte har några jätteambitioner utan vill ha en snäll häst.

Foto på uppslaget i "Hästens själ" som visar Barnet.

Nog finns det mycket Futura i hästen till vänster?

Vi tog en sväng till Sibirien med Azora och Futura. Det är underbart nu när vi hinner mer än bara mocka innan skymningen faller.

Vi stack iväg vid kvart över två och var hemma halv fem. Hästarna kunde gå ut i hagen ett tag igen. Kanon!

Jag tror de visste vart vi skulle åka. Futura var så taggad så hon hade knappt tid att vänta medan jag lastade Azora. Hon stod och studsade och ville in i släpet.

Det var en lösgörande promenad. Azora frustade flera minuter och vi märkte hur de njöt. Och samma gjorde vi.

De var lika lättlastade när vi skulle hem. Futura försökte gå in i samma "fack" som Azora bara så bråttom hon hade. De får godkänt :-)

Hästarna åkte ut kl 7.15 Jag har snart en limpa klar för gräddning. Fåglarna sjunger för full hals och blommorna blommar.

Vad mer kan en människa önska sig?

På vintern har vi inte ens fått ut hästarna vid den här tiden.

Nej du katten, det blir inget latande i soffan nu ;-)

Tre olika personligheter. Ombyte förnöjer :-)

Efter att nästan lyckats skrapa bort det mesta av lerklumparna startade jag med Azora. Hon var stel och inte alls galoppsugen. Hon måste ha hittat på något i lerhalkan. Nåväl, jag skulle ju prova med liberty nu när Ingrid kunde filma mig. Kan väl säga att det funkade inte heller lika bra som förra gången, men hon följde fint.

Futura går verkligen från klarhet till klarhet. Idag gick vi några varv och hon lyssnar på ryttaren vid halt och start. Det kändes som vi hållit på med detta länge. Härligt!

Estela är en dam med humör och åsikter. Sadel var inte på hennes schema påstod hon. Men hon gav med sig när Ingrid stoppat fickorna fulla med morötter.

Ridningen gick jättefint. Estela känns jämn och stadig. Mjuk som bomull att sitta på. Slutan börjar komma så smått både stillastående och i rörelse.

Eller heter det free style? Många namn finns det och jag syftar på att jobba med hästen helt lös.

Vi har ofta hästarna lösa i ridhuset, leker med dem och kollar att kommunikationen fungerar.

Sist jag var inne med Azora provade jag att gå på volt och göra tendenser till minska och öka volten.

Det kändes som att det fungerade lika bra (eller dåligt ) utan kapson eller andra hjälpmedel för att hålla huvudet i position. Jag blev faktiskt lite förvånad.

Ingrid kommer nog ikväll och då ska jag be henne filma så jag får se. Det är ju alltid solklart när man går precis bredvid hästen ;-)

Futura har burit ryttare stillastående några gånger och i veckan som gick har hon dessutom promenerat med ryttare. Står fortfarande stilla, lugnt och fint. Det bådar gott.

Planen är att kunna annonsera henne som ridhäst under våren.

Azora har varit piggelin. Galopperade av egen fri vilja och med rörelseglädje. Det verkade släppa en del spänningar för hon gick och frustade länge efter galoppen.

Estela tuffar på och trivs med cordeon.

Sakta tar vi oss ur vinterdvalan.

Ingrid provade cordeo på Estela och det gick hem. Estela såg mer avslappnad ut och det såg ut som att hon gick och testade olika sätt att hålla huvudet. Lite lösare i nacken också tycker jag.

Den får hon ha på sig fler gånger.

Jag försökte övertyga Azora om att det var jättekul att bli riden. Hon tyckte jag snackade mest skit. Vet inte vad det var med henne, men rida blev det inte mycket av. Hon brukar inte bete sig så och jag får väl anta att hon kände något obehag. Hon ville ingenting alls. Bara tjurade.

Jag jobbade henne vid hand ett tag. I vänster varv frustade hon och gick jättebra. I höger anföll rymden. Så ja, något var det nog som inte stämde

Jag hoppade upp tre -fyra gånger och gick ett par varv. Då stod hon still hur fint som helst. Men hon ville bara gå i vänster varv.

Skit, jag som var lite taggad.

Jag tog lassoringen som cordeo. Inte alls samma sak, jag vet, men man tager vad man haver.

Fotot är inte från idag. Den gången var hon mer medgörlig. Hon var inte sur, fast det ser så ut :-)