Eftersom vi har lyxen att ha nio hästar i träningsbar ålder behöver vi inte lägga alla förhoppningar på att lyckas med en eller två stycken.

Nu tar vi emot det hästarna erbjuder. Vi går ut med två grimmor och tar emot gåvan de ger oss när de frivilligt anmäler sig till samvaro.

Låter det flummigt? Ja, det är det kanske men träningen har gått så mycket bättre.

Tidigare hade jag tänkt ut vem och vad som skulle göras. Gick det inte som jag hade tänkt mig blev jag lite tjurig. Azora kunde få för sig att göra mycket viktigare saker än att umgås med mig. Äta gräs eller så. Jo, det gick alltid att få tag i henne, men jag märkte ju motståndet.

Det är helt otroligt vilken förändring vi fått. De står i kö för att få följa med. Först i kön står alltid Aguila. Sedan Estela.

Nu blir de som inte väljs nästan lite besvikna. Det här var spännande.

På onsdag ska tänderna kollas på tre av de äldre stona. Det var ett tag sedan sist. Eftersom vi inte använder bett är det lätt att missa om de har något bettproblem. Men jag hoppas och tror att de är okej.

I helgen besökte jag Hantverkardagarna på Perslund i Åstorp. Rena eldorado för barnbarnet, som är motorgalen. Allt med hjul är makalöst intressant. Lyckan var stor när han fick provsitta traktorn.