Jag pysslar och fixar för jämnan med hovarna när de står på stall, men nu har de fått vara vildhästar ett tag på bete. Och fy så de såg ut. Tycker inte att det var så länge sedan sist.

Lite fördel med att de blir lite längre än normalt är att hoven hittar sin form. Det går av någon bit här och där och deras naturliga form träder fram.

Igår fixade vi två och idag två. Det känns väldigt bra.

Kom aldrig och säg att hovkvalitet inte nedärvs. Det tror jag inte ett smack på. Det är något någon hästsäljare med saluhästar med kassa hovar har hittat på. Jag ser att till och med formen nedärvs. Estela med barn har strutformade bakhovar och både hovar, man och svans växer som ogräs.

Ninfa behövs nästan aldrig verkas. Hon växer och sliter alldeles jämnt. Hennes söner likaså. Divinas hovar växer snabbare och har lika bra kvalitet.

Av Aguila har jag bara erfarenhet av två avkommor själv. De andra såldes som föl. Men de är också lika varandra.

I helgen kommer Hanna Engström och håller clinic. Alltid lika trevligt att få påfyllning av kunskaper och träffa alla härliga kursare. Välkomna!