Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en del jobb.

Jag tycker att hösten är en vilsam årstid. Det är nästan så jag känner för att plocka in hästarna bara för att kunna gå ut i stallet på kvällarna och njuta av deras närvaro. Men nä, jag behärskar mig någon månad till. Tids nog ska vi mocka, dra halm, tömma hinkar och packa femtioelva höpåsar.

   

Vi har haft våra små barnbarn på besök i helgen. Helt underbart att få förtroendet att rå om dem. Tyra är nu exakt 5 månader och Atle lite drygt 2 år. Atle är en ganska van gäst, men för lillasyster var det helt nytt att sova över. Sova och sova, inte blev det så mycket sova för mormor och jag blev helt på det klara med varför vi inte är fertila över en viss ålder :-) Det var ganska OK att ha sömnlösa nätter som småbarnsförälder för snart trettio år sedan. Nu vart det lite segare, men jag gör det så gärna ändå. Mot slutet tog jag upp lillan i min säng och det är helt ljuvligt att ligga och kika på henne när hon log i sömnen och snusade så gott.

Katterna kör tvärtomtaktiken mot när vi har hundkurs. Vid hundkurser stannar de inne hela helgen och vid barnbarnsbesök stannar de ute. Tuss var lyrisk igår kväll när hon kröp upp till mig och låg nära, nära. Tramskatter, de där små barnen är verkligen mycket snälla mot djur.

Jag tog min första groupie.