Vi var på seminstationen ikväll och kollade Ninfa, ca 40 dygn. Hon är fortfarande dräktig och ett litet hjärta slår. Så skönt.

På söndag är det Aguilas tur att åka till stationen för seminering, förhoppningsvis.

Jag är så ofantligt glad över våra föl i år (igen). De är så fina och så trevliga.

Aciano är lika godmodig som sin storebror, Corredor. När vi kommer på morgonen ligger fölen ofta och vilar och när maken ska sätta grimman på lägger Aciano huvudet i knäet på honom och säger "Äh du, vi struntar i grimman. Vi myser istället." Sedan kan han bli liggande så en bra stund. 
Vi kratsar hans hovar ibland när han ligger ner och han följer nyfiket vårt arbete. Helt onödigt att stå upp är man kan ligga mjukt och skönt i halmen.

Rombo är nog det minsta föl vi haft men helt perfekt i sin lilla kropp. Han är som en stor häst i miniatyr och han har ett djupt, dovt gnägg. Det låter så roligt när han pratar med oss eller kompisarna. Denna lilla, lilla kropp och detta dova gnägg.

Nu går alla i grimma och det har gått väldigt lätt i år. Futura var helt panikslagen i början när vi rörde vid henne, men på två dagar är hon helt "ledbar" och lugn med oss.

Capitano lever upp till sitt namn och som ledarstoets son terroriserar han alla i sin omgivning, men han är söt ändå...Väldigt lyhörd och på så sätt lik storasyster, Azora. Stor är han, nästan samma mått vid tre veckors ålder som Aciano hade vid två månader. Och han var ändå rejäl. Vad månde bliva?

För er som vill se en levad filmad med höghastighetskamera, titta här:

 http://www.youtube.com/watch?v=2R8Jj68pB2A

Och en från spanska ridskolan: 

Dula verkar inte riktigt ha fått ordning på hormonerna efter fölningen. Igår var första dagen alla hästarna gick i samma hage. Vi flyttar runt lite efter gräsmängd.

Dula bestämde då att åringarna och Alissa skulle få vara 25 m ifrån henne om de inte tittade på henne. Råkade de snegla på henne jagade hon runt dem som en idiot. Sedan utökades avståndet till 50 m och samma procedur upprepades. Till slut gällde avståndet hela hagens bredd och då var det rörigt för alla.

Estela ville inte ha sin fjolårsavkomma nära sig och jagade henne. Ja, kära nån. Dula fick då gå i egen hage resten av dagen.

Idag gick det hyfsat ett tag, men sedan började cirkusen igen och då fick åringarna inte stå på andra sidan staketet heller (de är nu i egen hage igen).

Så nu är Dula i egen hage igen och får stå där tills hon lugnat ner sig. Hon som annars är den absolut snällaste varelse, helt utan tendenser att jaga andra hästar. Dessa hormoner, de kan då ställa till det! 

Foton togs innan stormen bröt ut. 

Varför tillverkas man med 25 cm för kort hals???

När man ser de här två stollepellarna förstår man att föl behöver andra föl att inspireras av och att leka med. Mammor är TRÅKIGA!!

En videosnutt på vårt minsta lilla stjärnskott. Otroligt spansk i sina rörelser och som en liten karamell. (En av halvbröderna till den vita hingsten, Fuego XII).

Han står under magen på Dula och halvsover. Bra att ha mamma som paraply eller solparasoll...

Men, men han blir nog stor han också.

Här är den berömde OS-halvbrodern till våra tre småttingar, Rombo, Capitano och Nobleza.

Inte så pjåkig kille väl?

Nu har vi äntligen satt namn på alla våra föl. Aguilas son heter Capitano-G och Dulas lille heter Rombo-G.

Rombo har en stjärn som på håll liknar ett ruter ess och ruter på spanska är romb. Därav namnet alltså. G står för Gustavsborg PRE.

Dessutom finns det bara fyra Rombo till i världen och bara en Capitano. Det är inte lätt ska jag säga att hitta på originella namn. Speciellt hingstnamn är svårt. Ston kan få ett sött namn och det håller hela vägen upp i vuxen ålder. På en hingst ska man försöka tänka ut hur han ser ut när han väger 600 kg och står och brölar efter ston. Då får det inte var för snuttegulligt namn...

Idag är det Sommar på radio och Ingvar Kamprad inleder. Det blir alltså till att ta plats i en skön stol och bara sitta och lyssna. Jag tycker att det är så trevliga program.

Vi firade midsommar med makens pigga 84-åriga pappa och särbo. Det är ett härligt par och "tyvärr" piggare än vad vi är. Det är ute på så himla mycket kul. Nu har de köpt sommarkort på tåget och kuskar Skåne runt. Men vi har några år på oss att piggna till. Om 30-35 år får ni läsa min blogg när jag är på någon jorden-runt-kryssning.

Hoppas alla får en riktigt härlig midsommar med god mat och dryck!