Såhär kul kan man ha i ett ridhus när det är blåsigt ute och man är så liten så man blåser  bort om man går ut...

Snodde helt fräckt en bild av "vår" vackra Figaro, från Lottas blogg.

Ja, så här vacker är han nu hos Lotta. Så blank och välflätad har han då aldrig blivit hos oss. Månntro han har det gott!

Mitt namnförslag till vår lille är Aciano, som betyder blåklint på spanska. Det känns väl svenskt och bra trots det spanska uttalet.

G står för vårt stuteri, Gustavsborg.

Nu ska maken bara gå och smaka på ordet och godkänna.

Jag ska bara kolla så det inte är några konstiga associationer till ordet. Det finns nämligen ingen häst registrerad med det namnet och det är annars svårt att hitta helt unika namn. Spanska hästnamn betyder i allmänhet något; bankir, fiskare, bagare och gud vet vad. Det låter ju inte så kul när man vet betydelsen. Banquero låter väl tjusigare än bankir t ex.

Till Águilas bebis ska vi försöka vi hitta "fågelnamn". Águila betyder örn.

Försökte ta lite fartfyllda bilder idag, men det blev inte så. Vädret var för fint och gräset för gott för att springa runt, tyckte hästarna.

Iakttog fåglarna som hela tiden höll sig runt benen och mularna på hästarna. Fin symbios mellan sädesärlor, starar och hästar. Antagligen skrämmer hästarna upp maskarna så fåglarna lättare kan ta dem. Vad vet jag...

Paraplyt som jag skulle fått fart på hästarna med, dög lika bra att klia dem med. Så, så fick det bli. Därav ett grönt paraply mitt i huvudet på Águila.

Lilleman hade fullt upp med gymnastiska övningar och så även hans mamma, som vällustigt rullade sig och nästan knockade den lille.

Här är pappan till vår lille.

Vad tror ni om den här galoppen när han sedan får full koll på benen?

Nu har lilla jag blivit så här stor. Benen lever fortfarande sina alldeles egna liv och ibland hamnar jag på frambenen och kommer inte upp. Det är faktiskt ganska besvärligt just nu...
Hoppas jag är större och starkare imorgon och kan ta upp kampen mot  motsträviga "skånkar" (=ben).