De nyanlända har landat och piggnat till. Espera var pigg som en räka redan igår och åt med god aptit. Bianca fick ett "trötthetsanfall" när hon varit här någon timma och frös så hon skakade. Fram med stora vintertäcket och så blev det lite bättre.

De drack rejält och det hade visst varit lite dåligt med drickandet på transporten sista dygnet sa chaffisen. Så det var ju skönt att det ordnade upp sig.

Jag undrar om Estela kände igen Bianca. De gick trots allt i samma flock tills de var 1 1/2 år gamla. Estela tvärnitade när hon kom in i stallet och såg Bianca. Sedan stod hon bara och tittade på henne en lång stund. Hon brukar aldrig reagera så när vi har gästhästar här.

Idag fick de börja i ridhuset för att mjuka upp sina stela ben efter fyra dygns stillastående.

Lite kompiskliande!

Var har vi hamnat! Har aldrig sett så här platt mark någonsin och med någon konstig beläggning...Ska man äta det?

"Men det känns rätt bra ändå, tycker vi".

Det tror jag i alla fall att de tänker, om man nu får förmänskliga dem lite grann.

Idag kom Bianca och Espera från Spanien och de anlände i prima skick. Pobeda körde dem och det här var den bästa "skickning" vi fått någon gång.

Espera hade tagit hand om Bianca, gått på först och sedan kallat ombord "lilla" Bianca. De hade varit så duktiga sa chauffören. De har blivit om- på- och avlastade massor med gånger och hade skött sig exemplariskt hela tiden.

Jag blir alltid lite rörd över denna ras makalösa temperament.

Idag får de stå och vila och bara vara och äta hö och dricka vatten.

Här är Espera. Hon var lika go som när jag förälskade mig i henne förra året. Hon lägger sitt huvud i min famn och bara myser. Hur ska jag kunna sälja henne???

Bianca var också en positiv upplevelse. När jag träffade henne ifjol var hon helt ohanterad och smällfet. Nu när hon ridits in har hon mognat betydligt och tappat massor av vikt. Hon var riktigt, riktigt vacker. Hon var vacker ifjol också, men vikten kändes lite bekymmersam.

Hur ska jag kunna sälja henne???

Men nu får jag skärpa till mig, eller hur?

Fler bilder lär ni få se imorgon.

Som vi har slitit idag. Min helt underbara praktikant har skött hela mocknings-, halmnings- och matbiten och jag har tvättat väggar som en galning och ringt Spanien och transportören osv, osv. Både Emma och jag var helt slut i kroppen när klockan var 15. Kenneth har namnsdag så han bjöd oss på kaffe med kladdig kaka och det satt fint.

Det värsta är att nu ser resten av stallet ännu skitigare ut när några boxar är rena och fina. Det går ju inte att tvätta allt och blöta ner alla golv osv, så jag får försöka blunda tills det blir lite varmare och kan ta de andra väggarna. Jag har tvättat inne i boxarna och ska måla där. Halmen får suga upp vattnet så mockar vi ut det imorgon.

Ninfas box ska tömmas helt och ny fin bädd ska läggas. Jag brukar lägga in ett par spånbalar som suger bra när det är dags för fölning och sedan massor av halm ovanpå.

Nåväl så tjock är hon kanske inte, den lilla Bianca. Hon ser ut att ha ett fantastiskt kliv! Jag gillar hennes bakbensaktivitet på den här bilden. Det bådar gott. Hon har onekligen slimmat sig en del när hon blev inriden.

Den här lilla tjockisen kommer förhoppningsvis hit i nästa vecka.

Hon verkar vara den lättfödda typen. På bilden är hon fem år och helt ohanterad. Nu har hon ridits in och tappat lite vikt och satt några muskler istället. Jag tycker hon är jättefin och den riktigt gamla klassiska modellen.

Hon kommer att vara till försäljning och hon är perfekt som avelssto, men vi vill sälja henne till någon som rider.

Hon reds in på ett nafs och är lugn, stabil och intelligent. Inte dåligt att få allt det i en häst, eller hur?

Det har varit ett strul med transport hit. Vi blir lovad en dag och sedan är helt plötsligt bilen full. Nu har jag bytt transportör och hoppas på bättre tur. Nu vill vi få hit damerna. Väntan känns evig. Jag har haft ett gott öga till de här gobitarna  ett helt år nu snart, men så skulle de ridas in och det tar sin lilla tid.

Denna veckan har jag praktikant, Emma, från Östra Ljungby Naturbruksgymnasium. Imorgon ska vi feja och börja måla vårt smutsiga stall. Ja, det ska inte vara smutsigt när vi målar... Oj, så skönt det ska bli att få bort det gråa vinterskräpet som finns överallt.

Jag fick någon fråga på kvalificerade hingstar och röntgen i förra inläggets kommentarer. Hästarna friröntgas från nedärvningsbara defekter, dvs lösa benbitar. Ryggproblem är en "annan femma".

Fertiliteten kollas också. Det är många PRE-hingstar vars sperma inte tål kylning och än mindre frysning. Är de kvalificerade måste man kunna tillhandahålla fryst sperma.

Ston ska antingen ha haft föl eller vara dräktiga när de visas.

Tyvärr är kostnaden alltför stor utanför Spanien att bekosta en kvalifikation av ett sto, tycker jag. Det kommer att kosta 30-40 000:- och de pengarna får man aldrig tillbaka på att sälja föl/avkommor. Tråkigt, men det måste trots allt finnas en ekonomi i verksamheten.

En hingst däremot kan ju få in dessa pengar ganska snabbt och jag tycker att det är ett måste om man vill tillhandahålla kvalitet. Idag finns inte möjligheten i Sverige, men jag hoppas det kommer snart.

Det finns 2 kvalificerade hingstar idag i Sverige, vad jag vet (rätta mig om jag har fel och det gör ni nog...) och det är Armas Veleño och Quarzo.

http://www.ancce.es/panelc_apw/spaw/uploads/files/Trc/reglamento_trc09.pdf

Här hittar ni reglementet för TRC på ANCCE:s hemsida.

Här är en gammal goding, Pregonero, som Aguila har bland sina förfäder. Han är en av de riktigt stora hingstarna i Spanien. Långt före tiden med semin, jättelika "kreatur" eller kvalificeringar.

Jag måste få oja mig över att alla vill ha så stora hästar idag. Jag skulle aldrig betäcka med en hingst som är 170-175 cm. PRE har alltid varit en liten häst och jag personligen tror inte att de kommer att hålla för att bli så stora. Nu är det så att avkommorna i Sverige blir större än spanskfödda, pga goda uppväxtförhållanden antagligen. Vårt stuteri har små ston, 154-156, och väljer inga stora hingstar och ändå ser vi t ex Azora som är knappt 2 år och redan 155 cm i mankhöjd. Alltså större än sin mamma. Hon blir antagligen 160 som vuxen och det tycker jag är stort för ett sto.

Morfologiska cirkusen är också en "modemässa". Ibland ska de vara stora, ibland bruna eller svarta osv. Högst godtyckligt enligt mig. Ridproven är alldeles för enkla för hingstarna och säger inte mycket om kvaliteten. Visst är det roligt att visa sin häst och jättekul när det går bra, men en riktigt rättvisande kvalitetsstämpel tycker jag inte att det är.

Men så besvärlig jag var idag då... Men jag brinner för PRE och vill inte se hela rasen få dåligt rykte av en vilda västern mentalitet där man tjänar snabba pengar på mediokra hästar.

Vill du satsa på ett avelsto, så köp det bästa du någonsin har råd med och räkna sedan med att det tar två-tre generationer innan du kunnat förädla och förbättra hennes gener och kunna säga att "nu har vi lyckats i vårt avelsarbete". Det finns inga snabba cash i avel. Speciellt inte om du har ett sto!

Fy attans vilken blaskig dag. Nästan depressionsmässig! Kenneth har varit i Stockholm, på årsmöte med PRE-föreningen. Han sitter med i styrelsen och fick ägna dagen åt att åka fram och tillbaka till den stora staden.

Jag har genomlidit regn och åter regn och det är faktiskt nästan synd om oss i nordvästra Skåne idag. Hästarna fick komma in tidig eftermiddag. Som tur är så var det varmt i alla fall.

Idag är Sunshine Tour slut i Spanien och jag fick sms från Gunilla att deras Jeque kom 6:a i finalen idag. Det var väldigt nära poängställning på de första hästarna.

Jag tycker det är trevligt att PRE klarat sig så bra bland alla holländare, tyskar och andra halvblodsvarianter. PRE får annars utstå så mycket spott och spe i dressyrvärlden. Men nu var de med och slogs om topplaceringarna.

Den här killen har gjort väldigt bra ifrån sig på tävlingarna och vi hoppas han ska bli pappa till några föl hos oss. Han är halvbror till Gotardo, som vi ju varit mycket nöjda med och förstås kvalificerad att lämna semin, "Reproductor Calificado" som det heter.

De som uppnått denna nivån är friröntgade, får göra ridprov på avelsgodkännandet och går igenom allmänt mycket hårdare krav än basnivån.

Basnivån uppnår de flesta om de bara är höga nog och inte har för tunna ben. Fallen mankam är diskvalificerande, men det är låga krav på denna första nivå.

Det är ett misstag många gör, som köper avelshingst i Spanien, att de tror att hästen är fantastisk bara för att den är avelsgodkänd. Så är icke fallet tyvärr.

De flesta hästar visas för godkännande, men det innebär inte att man skulle använda dem i avel för det.

Jag blev lite upprörd när jag tittade i den svenska hingstkatalogen och läser det ena stolliga utlåtandet efter det andra. Många falska förhoppningar ges må jag säga. Det tryckta ordet har en viss makt och då ska det väl också vara med sanningen överensstämmande? Jag hoppas att kunskaperna hos de svenska stoägarna höjs med tiden.

Jag har länge önskat ett etiskt råd i avelsföreningen. Avel är att föra rasen framåt, det andra kallas bara betäckning. Nu är jag ute och riskerar lynchning igen antar jag??

Vår vackra Gucci ute i snön. Det ligger små, små tunna fläckar kvar där solen inte kommit åt. Vi var i Torekov idag och där var det full vinter. Alla fält var snötäckta.

Vi träffade vår spanska samarbetspartner och de berättade att det var fullständig katastrof i Spanien med allt regn som kommit. De hade fått 2000 mm på två månader och vägar rasar, hus har fått överges och det är verkligen allvarligt.

Hagarna rasar och det är underminerat både här och där.  En natt vaknade de av att det lät som en jordbävning och då var det marken under car-porten som bara försvann. Deras stohagar är lervälling och det är svårt att förstå för vi har bara sett dem när de ser ut som öken.

Nu väntar vi på att Espera ska få klartecken att åka till Sverige och jag ser fram emot att få träffa henne igen. Hon är riden nästan ett år och det ska bli spännande att se hur hon utvecklats. Tyvärr är ju vårt stall fullt, PROPPFULLT, så hon är till salu. Tyvärr, får jag nog säga för jag blev mycket förtjust i detta sto. Ja, jag har tjatat om henne i tidigare inlägg. Gissa hur jag kommer att gå på när hon väl är här?

Antar att jag inte får använda den här bilden för jag har inte fotat den, men jag tar risken... Den är så fin.

Dula var eländig hela gårdagen och vi har inte sovit gott ska jag säga. Vi är inte vana vid sjuka djur på det här stället. Jag har nu för första gången i mitt djurägarliv sprutat en häst med antibiotika. Det säger ju förstås en hel del positivt om vår djurhållning   men lite nedstämda är vi ändå.

Dula hade extremt höga värden på sitt blodprov och vi förstår varför hon är helt borta. Hon har inte ätit och druckit sedan igår morse och egentligen inte något speciellt sedan i måndags för den delen, så vi var mycket oroliga. Hon var helt apatisk.

När vi släppte ut imorse började hon helt plötsligt äta halm med god aptit och jag blev jätteglad. Jag rusade upp på loftet och aldrig har väl 250 kg halm varit så lätt att rulla. Balen kändes lätt som en fjäder och jag slängde ner halm och drog bort till Dula som åt glatt. Jag ringde veterinären som var på väg för att sonda och berättade att "nu äter Dula". "Jaha, sa min snälla veterinär, äter hon halm istället för hö och kraftfoder?" När den värsta euforin lagt sig insåg jag ju att det var ganska orimligt att det skulle vara normalt att hellre äta halm.

Alltså tydde detta på ett begynnande magsår. Oh nej. Kom och sonda och ge medicin!!! sa jag.

Så nu är detta gjort; sondad, elektrolytad och losecad är hon. Hon har antagligen haft så ont att det stressat fram det magonda plus att hon inte går med sin bebis. Mycket ska man lära. Ett litet fint juver och inga tecken på att det är något fel just där och en avvänjning som gick galant och så blir det så tokigt. Det behöver alltså inte vara den stora uppsvällda ballongvarianten för att det ska bli stockning eller mastit. Hur ska man veta??? Jag tror vi ska sluta avvänja. De får gå med ungarna tills de själv väljer att flytta hemifrån, eller nej kanske inte. Det blir väl lite fånigt med 15-åriga hingstar som går med mamma?

Lilla Dulisen som aldrig knappt sett ett täcke, står nu inne i stallet med två täcken på sig annars skälver hela hon. Hoppas vi kan sova inatt nu när vi vet att hon i alla fall fått vätska och medicin.